På ena kanten har vi tjänstemannayrken där det varit möjligt att jobba hemifrån. Jobbet har kunnat skötas via datorn, med program såsom Teams och Zoom. Många har upplevt fördelar både för jobbet och för livet i stort. Effektivare arbetsdagar, mindre spilltid, mer fritid och lättare att hantera livspusslet. Dessa positiva förändringar fångas i en ledare i Dagens industri (15/3) med rubriken ”Värna den nya friheten i arbetslivet”.
Men det är viktigt att komma ihåg att mer fritid och hemarbete inte är den enda erfarenheten på arbetsmarknaden. Det finns också många människor som jobbar med yrken där man helt enkelt måste vara närvarande på en viss plats. Tydliga exempel är jobb inom vården, omsorgen och handeln. För anställda inom dessa sektorer har pandemin sällan inneburit hemmajobb. Det vanliga har varit fortsatt arbetspendling, trots smittorisk och indragna bussturer. Livspusslet har ofta försvårats i stället för att förenklas.
De olika verkligheterna blir tydliga i statistiken över sjukdomar. Arbetsmiljöverket rapporterar en stor ökning av arbetsrelaterad sjukdom under 2020. Enligt verket är det covid-19 som står för ökningen, andra typer av arbetsskador eller arbetsrelaterade sjukdomar minskar. Fördelningen är ur ett jämställdhetsperspektiv minst sagt snedvriden. Ökningen för män är 28 procent, men för kvinnor är det hela 119 procent fler som rapporterar sjukdom till följd av arbetsmiljön.
En anledning är strukturella skillnader i hur män och kvinnor arbetar. Kvinnor återfinns oftare inom de yrken där man måste vara nära andra. I en färsk rapport från LO med titeln ”Vi som inte jobbade hemma” uppskattas att hälften av alla manliga arbetare, men hela 79 procent av kvinnliga arbetare, har ett sådant kontaktyrke.
Personer med kontaktyrken kan inte jobba hemifrån och det är dessa som dragit det tyngsta lasset under pandemin. De har oftare blivit sjuka, de har oftare förlorat jobbet eller tvingats att gå ned i arbetstid. Deras livpussel har inte blivit enklare.
Det här kan förklara varför regeringen inte vill prata om hur de hanterat pandemin. För Socialdemokraterna är det svårt att förklara varför man valde en strategi som satte många kvinnor och arbetare i en utsatt situation.
Det bör noteras att kontaktyrkenas situation inte hade blivit bättre om de hemarbetande hade gått till jobbet. Det har varit solidariskt att arbeta hemma om man kunnat. Vi kan inte ställa de olika yrkesgrupperna mot varandra. Men vi bör vara medvetna om hur olika erfarenheterna har varit.
I bästa fall kan pandemiåret leda till en uppvärdering och återupptäckt av de omvårdande yrkena. Politiker borde till exempel sluta att tala om ”enkla jobb”. Det alltid krävande och ansvarsfullt att arbeta med människor som behöver omsorg. Männen och kvinnorna som gör det förtjänar konkurrenskraftiga löner och goda arbetsvillkor.