När Liberalerna nyligen hade riksmöte kom som seden är ett skolpolitiskt förslag. Partiet vill öka antalet spetsklasser. Dessa är speciellt uttagna skolklasser med begåvade barn. Liberalerna menar att det är där ”de bästa eleverna får möjlighet att utveckla sin fulla potential”.
Idag finns det runt 50 spetsklasser i landet. Liberalerna vill att det ska bli dubbelt så många och för att stimulera huvudmännen att skapa fler vill partiet att staten avsätter en extra miljon per spetsklass och år. Kostnaden för reformen blir därmed 100 miljoner kronor.
L noterar helt riktigt att spetsklasser hittills inte funnits i hela Sverige, utan främst i storstadsregionerna. I sitt förslag pekar partiet därför ut var i landet de gärna önskar nya spetsklasser. Liberalerna vill bland annat se två nya spetsklasser i Jönköping, en i Karlskoga, en i Skövde och två i Luleå.
Om inte sådana spetsklasser tillskapas menar L att Sverige riskerar att ”tappa bort de yttersta begåvningarna”, vilket ”inte är värdigt ett land som delar ut Nobelpris”.
Det kan naturligtvis ligga en del i att Sverige inte alltid varit duktiga på att stötta de bästa eleverna. Men det är inte där svensk skola just nu har störst problem. Den stora utmaningen för skolan, och således för Sverige som samhälle och industrination, är låga kunskaper. Tusentals elever lämnar årligen skolan utan godtagbar förmåga att läsa och skriva. Det är lägstanivån som måste upp om vi inte ska ha ett så kallat tvåtredjedelssamhälle.
Att i det läget gå till val på spetsklasser säger en del om hur Liberalerna har utvecklats. L är ett parti för människor med akademiskt, kulturellt och ekonomiskt kapital.
Förslaget är också i någon mening populistiskt. Inte i betydelsen att det attraherar de stora massorna, utan att det är särskilt riktat mot de mest egoistiska hos Liberalernas kärnväljare. Ingen som varit på en tillställning med Liberalerna tvivlar på att det är partiet för vuxna som tror sig ha varit särbegåvade barn. De tänker att om bara det funnits spetsklasser då de själva var barn hade de fått utveckla min fulla potential. Det kan säkert vara sant i något fall, men frågan är vad det har för bäring på skolpolitiken i stort.
Liberalerna gör samma fel som borgerligheten i stort har gjort. Borgerliga förslag har alltför mycket handlat om att rädda de enstaka duktiga eleverna undan massan av busiga och mindre motiverade, och att stärka redan resursstarka föräldrars ställning gentemot lärare och skolledare.
Här behöver de borgerliga partierna tänka om. Det skulle behövas åtminstone ett parti som står upp för den gamla idén om skolan som ett nationellt projekt. Där klassresor inte är individuella, utan politiken syftar till att lyfta hela årskullar.
Så sluta kom med förslag som bara träffar några promille av alla elever. Offentliga medel ska användas mer rättvist. Skolan har akut behov av reformer som förbättrar lärarnas arbetsmiljö, rättvisan i betygssystemen och innehållet i själva undervisningen. Börja där i stället. Då kommer det visa sig att Sverige har betydligt fler begåvade barn än vad som ryms i hundra skolklasser.