Ordet ”skitår” har används av många. Pandemin, de onödigt höga dödstalen, politikerna och myndigheterna som skyller på varandra, konkurser och arbetslöshet. Finns det ens något positivt att se med året 2020?
Kanske om vi använder Naikan-metoden. I Japan, och numer också i USA, samlas på nyårsafton anhängare till industrimannen och buddistmunken Jodo Shinshu, för att under en hel dag meditera över det gångna året.
Naikan är en form för introspektion med grund i buddism och japansk filosofi, och som utvecklades av nämnde Shinshu. Metoden bygger på tre frågor som ska ställas till en själv. Vad har andra gjort för mig som jag borde vara tacksam över, vad har jag gjort för andra och hur har mitt handlande påverkat världen?
Naikan kan ses som en antites till mycket av västerländsk självhjälp. I stället för att försöka hitta sin styrka uppmanas människan att i stället se sitt beroende av andra. Den som prövar kommer snart hitta många anledningar att vara tacksam. Det gäller även under året 2020.
För trots att mycket i Sverige har gått galet när det gäller pandemihanteringen finns det flera grupper som tagit ett kliv framåt och som förtjänar det allmännas tacksamhet. Vårdens anställda har visat att självuppoffrande pliktkänsla fortfarande finns i vårt samhälle. Förutom tonvis av arbetad övertid blev vården snabbt bättre på att hjälpa de coronasjuka. Många av liv har räddats.
Men det finns fler grupper som bör nämnas. Som chaufförerna som får logistiken att gå runt och som leverar mat och varor till dem som är i karantän. Butiksbiträdena och alla de i serviceyrken som inte kan jobba hemifrån, utan dagligen tar risker för att samhället ska gå runt. Anställda hos Polisen, Försvarsmakten och räddningsverket som har fortsatt att jobba för allas trygghet under pandemin.
Sedan finns aktörer utanför vårt land vi också ska känna tacksamhet till. Som de ofta nedskällda medicinföretagen. Ett välfungerande vaccin har tagits fram på rekordfart.
Men det är inte bara mot andra vi kan känna tacksamhet. Svenska folket kan också klappa sig själva på axeln. Vi har tagit ansvar. Vi har ändrat våra vanor och accepterat omaket och merkostnaderna det medfört. Inte bara för att vara rädda om oss själva, utan också i solidaritet med dem som löper de största riskerna när smittan sprids. Många har också tagit det extra sociala ansvaret och hjälpt grannen i karantän, eller arbetat extra för kollegan som tillhör en riskgrupp.
Många av de felen som politiker och Folkhälsomyndigheten gjorde har fått mildare effekter på grund av att vanligt folk skötte sin bit och var solidariska med sina medmänniskor. Börjar vi tänka på det japanska sättet finns det också under året 2020 många anledningar till tacksamhet och stolthet.