Men hur mycket information vi än får blir vi aldrig nöjda. Förklaringen är att information inte ger mening, och i kris är det just mening vi behöver.
Det som är så speciellt i denna situation är dessutom att det saknas säker kunskap. Om virusets dödlighet. Om vilka riskfaktorer som är avgörande. Om hur länge epidemin håller på. Och om konsekvenserna för ekonomin.
I en situation där vissa redan kämpar för sin överlevnad, medicinskt eller ekonomiskt, och vi alla sannolikt bär på en oro för den närmaste framtiden, gör det behovet av mening än mer påtagligt. Våra makthavare har ett ansvar för sjukvård och samhällsekonomin. Men de kan inte ge oss den mening vi behöver. Den sanningen är inte dyster, utan i grunden hoppfull.
Tro och livsåskådning kan sätta det som nu händer i ett större perspektiv och ges ett högre syfte. Men även utan en sådan tro behöver händelserna sättas in i ett begripligt sammanhang och ges betydelser som kan passa in i livet i övrigt.
Insikten om vår sårbarhet gör oss starkare. När vi inte serveras betydelser uppifrån får vi söka efter den inåt. Vi tvingas reflektera kring våra värderingar. Och rannsaka våra prioriteringar. Det ger oss möjligheter för framtiden.
Till vår hjälp har vi filosofin, som blir samhällsviktig i vårdens akuta prioriteringar och ett personligt hjälpmedel i sökandet efter beständiga värden och vad som är sant, rätt och skönt. Även kulturen hjälper oss att sortera och bearbeta. Den nu populäraste hyrfilmen handlar om en pandemi som sveper över världen.
Kulturen kan också påminna oss om livets många små glädjeämnen. Ett glas champagne, ett samtal med en vän, att pyssla om pelargonerna eller en promenad i skogen. De kan kännas fjuttiga mitt i det stora allvaret, men de blir aldrig meningslösa. Och mitt i all oro och bedrövelse florerar coronahumorn. Det är Corona-öl och isoleringsmaterial. Samt att statsministern stoppar påskkärringar och att Sverige därmed inför de kraftigaste åtgärderna mot häxor på trehundra år. Humorn är inte bara ett av livets sanna glädjeämnen. Den hjälper oss indirekt att bringa ordning och mening med det som händer.
Vetenskapen hjälper oss också på traven. Medan vi är i livet kan den påminna oss om de saker som är vanligast att ångra på sin dödsbädd. Att ha jobbat för mycket. Att ha försakat sina vänner och sociala relationer. Att inte levt sitt liv fullt ut efter sina egna värderingar och preferenser. Och att ha anpassat sig för mycket till andras åsikter.
Allt måste inte fortsätta som förut. Även om krisen är svår och drabbande ger den samtidigt tillfälle för värdefulla reflektioner och förändringar.
Det gäller inte bara på individnivå, utan även i organisationer och i samhället i stort. Det offentliga har ett gott tillfälle att reflektera över all verksamhet som inte tillhör kärnverksamheten och hur meningsfull den faktiskt är. Pandemin har även satt fingret på att alla människor hänger ihop, såväl avseende virus som i den globala ekonomin. Vikten av ett fritt och välfungerande näringsliv har blivit uppenbar för envar. Civilsamhället visar sig oumbärligt för samhället och vår civilitet.
Makten ger oss inte mening. Ska man dra några politiska växlar på krisen så är det att lämna dessa områden – tro, kultur, vetenskap, näringsliv och civilsamhällets alla små gemenskaper – fredade ifrån den politiska makten. Det är så vi överlever när politiken inte räcker till.