Redan hårda krav från Polisen om att regelbundet öva för att förnya licensen blir under coronakrisen dessutom svåra att uppfylla.
Skyttetävlingar ställs in och alla gör rätt i att undvika trängsel för träning på skjutbanorna. Men regeringen vägrar försöka lösa problemet för de laglydiga vapenägare som inte vill riskera sin hälsa under en pandemi.
Det hade heller inte krävts några egna initiativ från regeringens sida. Riksdagsledamöterna Kjell-Arne Ottosson (KD) från Värmland (30/3) och Sten Bergheden (M) från Skaraborg (15/4) har vid varsitt tillfälle påtalat problemet för inrikesminister Mikael Damberg (S). Det minsta som hade krävts är ett tillfälligt undantag från Polisens krav, för att ingen ska förlora sin vapenlicens på grund av coronapandemin. Men Damberg säger blankt nej och hänvisar till Polisens egna bedömningar, med det lösa löftet att laglydiga vapenägare inte ska drabbas i onödan. ”Regeringen vill helt enkelt inte underlätta för vapenägare”, konstaterade Sten Bergheden för Norrbottens-Kuriren (29/4).
Visserligen har Damberg skäl att inte behöva krångla med tillfälliga undantag. Men det är inte för att lämna över bedömningarna till Polismyndigheten. I stället vore det rimliga agerandet från regeringen att äntligen ta hänsyn till ett riksdagsbeslut från juni 2019 om att helt avskaffa de tidsbegränsade vapenlicenserna för flerskottsenhandsvapen och helautomatiska vapen. Då försvinner både det tillfälliga problemet under pandemin, och en lag som över huvud taget inte fyller någon funktion.
Eftersom Polisen löpande prövar vapenlicenser finns det ingen anledning att de är tidsbegränsade. Om någon inte uppfyller kraven ska det upptäckas ändå, utan att personen ska behöva förnya sin licens vart femte år. När det ändå behöver ske blir det en onödig belastning för både vapenägarna och Polisen, som måste handlägga processen.
Regeringen lär dessvärre inte ge efter för ett riksdagsbeslut som den sedan länge har bemästrat konsten att ignorera. Men det är ingen anledning för M, KD, C, L och SD, som står bakom slopandet av femårslicenserna, att misströsta. I stället bör riksdagen ta chansen att lagstifta på egen hand genom justitieutskottet. Nyligen togs ett sådant initiativ om livstidsstraff för mord, så det bör inte vara några bekymmer att med en majoritet i utskottet stryka lydelsen i vapenlagen så att tidsbegränsningen på fem år för licenser försvinner. Samma enkla åtgärd kan även göras för att slopa tillståndsplikten för ljuddämpare, som det också finns en riksdagsmajoritet för.
När regeringen struntar i att ta hänsyn till riksdagen, som ytterst representerar väljarna, bör det uppenbara alternativet vara att lagstifta ändå. När så enkla ändringar kan göras av en tydlig riksdagsmajoritet finns det ingen anledning att tveka.