Efter VIK:s bedrift att ta sig upp i allsvenskan råder hockeyyra i kommunen. Ett antal politiker har passat på att påtala sitt personliga intresse för lagets framgångar. Kommunalråd Kronståhl är inte sämre. Han följde minsann lagets framgångar på distans från Spanien. Den politiska kreativiteten blomstrar nu kring olika sätt att skaffa fram skattemedel till VIK och hur de kan spenderas.
VIK förtjänar all heder och ära för bedriften att ta sig upp inte bara en serie utan två på kort tid. Men de förtjänar inte automatiskt skattebetalarnas pengar för den bedriften.
Kommunen och skattebetalarna har inget ansvar för ett lag eller extra kostnader en förening väljer att dra på sig. Olika föreningar måste bedömas utefter samma principer.
Läs mer: Vill ni bara stå på VIP-hyllan och ta en öl?
När inte de allmänna principerna räcker till för att stötta ortens stoltheter på idrottsområdet brukar man snabbt hamna i diskussioner kring marknadsföringsbidrag. En dubblering av marknadsföringsbidraget föreslås för VIK. Ett dyligt bidrag ska dock inte användas som ett allmänt sportyre-bidrag. Istället måste det betraktas som en investering i marknadsföring för kommunen.
All marknadsföring bygger på att kostnaderna för marknadsföringen ska vara mindre än de intäkter som är ett resultat av marknadsföringen. Hur tänker sig våra politiker att detta ska ske? Det vore intressant att se ett försök till beräkning i beslutsunderlaget innan beslut fattas. För en lekman på området framstår det som att hitresande supportrars främsta bidrag till kommunens kassa är kaffepengar, bokstavligt talat. Eller snarare en mindre del av vinstskatten på kaffepengarna. Det gäller att inte gå i den vanliga kommunala fällan att vilja ”sätta kommunen på kartan”. Det brukar sluta med allmänna slöserier.
RFSL:s nystartade lokalförening i Västervik har med rätta skrutit med att de satt kommunen på den globala hbtq-kartan och att kommunen i framtiden kan profilera sig som hbtq-vänlig. Det är inte en alltför långdragen tanke att det kan locka hit både turister och inflyttare som bidrar avsevärt mer till skatteintäkter än vad hitbussade hockeysupporter gör. Kanske 200 000 kr i marknadsföringsbidrag vore en bra start för RFSL.
Någon dag senare öppnar kommunalrådet för ökade bidrag i form av subventionerad hyra av ishallen. ”En ombyggnad kan resultera i en högre hyra. Där kan kommunen vara behjälpliga.” Kronståhl ser bara möjligheter för ishallen och hockeyn. Med talande tajming kommer samtidigt nyheten att kulturföreningar lämnar bryggaren på grund av för höga hyror. Här blir frågan plötsligt problematisk för kommunalrådet. ”Många uppfattar ju inte skillnaden på kommunen och Bostadsbolaget som är ett vinstdrivande bolag.” Kronståhl håller sig utanför och nöjer sig med att påtala vikten av dialog mellan Bostadsbolaget och föreningarna.
Läs kommunalrådets insändare här: Vi har råd att satsa.
Principfrågan är dock exakt densamma. Frågan rör subventionerade hyror för ideella föreningar från kommunala (vinstdrivande) bolag. Skillnaden är att endast verksamhetens innehåll. Kanske skulle kommunalråd Kronståhl titta lite mer på film, dans och konst, och lite mindre på hockey, nästa gång han har semester.