Landstinget i Värmland ska banta 300 tjänster och i Dalarna hotas 600 tjänster efter ett sparbeting på 700 miljoner. Så här ser det ut även i andra landsting. Verksamheten kan inte gå med underskott hur länge som helst, vilket tvingar fram drastiska åtgärder.
Behovet av vård ökar på grund av en åldrande befolkning och den sista tidens snabba invandring. Samtidig har landstingens personalkostnader ökad snabbare än prisutvecklingen i stort, 5,2 procent jämfört med 3,1 under de fem föregående åren.
Sveriges kommuner och landsting, SKL, bedömer att denna trend håller i sig. De ökade kostnaderna kommer enligt SKL:s bedömning att motivera en skattehöjning med två kronor fram till år 2019. Den siffran är dock för kommuner och landsting tillsammans, men en stor del av skattehöjningen ska täcka ökade vårdutgifter.
SKL uppskattar att landstingens resultat kommer att försämras med fyra miljarder jämfört med förra året. Det innebär att både måste genomföra besparingar och sannolikt även höja skatten. Trots att många landsting nyligen genomfört relativt stora skattehöjningar. Exempelvis höjde landstinget i Värmland skatten med 45 öre år 2012.
Finansminister Magdalena Andersson (S) kommenterar underskotten, i Dagens samhälle (12/11), med att det inte finns något skattetak, och att skatten varit högre förut och landar i att det inte är omöjligt att öka skatteuttaget. Landets landstingspolitiker kommer nog att vara snabba att ta till sig det budskapet.
Att höja skatten, med hänvisning till det extraordinära läget, är ett smidigt sätt att undvika smärtsamma omorganisationer och rationaliseringar. Väljarna accepterar ofta skattehöjningar om pengarna går till vården. Knorrar skattebetalarna kan man alltid sockra budet genom att försäkra att det handlar om tillfälliga skattehöjningar. Erfarenheten talar dock för att skatten permanentas på den nya högre nivån.
Det är uppenbart att landstingen behöver mer pengar, men det är inte hela lösningen. Effektiviseringar måste också till. Bättre utnyttjande av dyrbar utrustning till exempel.
Eftersom personalkostnaden inom vården är så stor ligger det nära till hands att minska personalstyrkan. Det ger en snabb effekt på resultatet men riskerar samtidig att slå tillbaka i form att överansträngd personal på underbemannade avdelningar.
Det är uppenbart att vårdkostnaderna ökar oroväckande snabbt, det motverkas genom budgetdisciplin. Men de nödvändiga besluten försvåras till stor del av att landstingen är en politisk arena. Med folkvalda som gått till val på att bevara olika vårdinrättningar och liknande.
Politikerna väljs trots att väljarna har någon ordentlig koll på landstingspolitiken. En särskild valdag till landstinget skulle sätta fokus på vårdfrågorna på ett välbehövligt sätt. Landstingspolitikerna måste tvingas att ta ett större ansvar för verksamheten.