FN:s klimatrapport har varit veckans stora nyhet. Den innehåller flera tänkbara scenarier. Gemensamt är att klimatet påverkas av utsläpp från fossila bränslen. Uppvärmningen innebär i sin tur stora påfrestningar för människan och hennes samhällen.
Människan måste därför minska sina utsläpp. Avgörandet ligger hos världens stora utsläppsländer som måste enas om gemensamma spelregler som snabbar på omställningen till fossilfri energiförsörjning. I det sammanhanget är Sverige förstås en liten spelare. Men vi kan ändå göra skillnad genom att vara ett föredöme och en källa till inspiration.
För internationellt är Sverige redan en förebild. Vår energiförsörjning är så gott som fossilfri. Det är tack vare tidigare generationers satsningar på vatten- och kärnkraft. De förstod energiförsörjningens avgörande betydelse för industriell utveckling och därmed för välfärden.
Den svenska modellen för energi visar att det går att kombinera industriell utveckling, hög tillväxt och välfärdsbyggande med fossilfri elförsörjning. Om Sverige ska spela en roll i klimatarbetet bör det vara genom att bygga vidare på det arvet. Andra länder ska kunna se att det är möjligt att vara både ekonomiskt framgångsrik och klimatsmart som nation.
Processen att bli en förebild inom klimatomställning är redan inledd. Svensk industri genomgår elektrifiering. Många företag är världsledande i omställningen inom sin bransch.
Ett orosmoln på himlen är dock den rödgröna regeringens energipolitik. Den planerade elektrifieringen kräver mer el och inte mindre. Men regeringen kan inte svara på hur ens dagens produktion ska kunna behållas. Kärnkraften är ju på väg att förtidsavvecklas genom bristande underhåll och intresse. Att hänvisa till vind- och solkraft håller inte. Vätgaslagring är än så länge på idéstadiet.
Industrin är beroende av planerbar elförsörjning. Väderberoende eltillgång med stora skillnader i utbud och pris kommer driva produktionen till andra marknader. Ibland genom flytt, men oftast genom att svenska företag konkurreras ut. Då förlorar Sverige jobb och världen får mer utsläpp eftersom konkurrenterna nästan uteslutande finns i länder med mer fossilberoende energiförsörjning.
Ett annat orosmoln är miljörörelsens försök att klassa skogen som icke förnybar. Många svenska städer har kraftvärmeverk som eldas med restprodukter från skogen. Utan städernas egenförsörjning på energi skulle Sverige snabbt få ännu större elbrist än idag.
Den rödgröna regeringen med Miljöpartiet i spetsen, verkar mer intresserade av känslor än av lösningar. Man vill stampa på alla bromsar samtidigt och visa världen att vi minsann är beredda att späka oss. Risken är att vi blir ett avskräckande exempel: Ett land som avindustrialiserar sig självt och måste brottas med sociala och ekonomiska konsekvenser till följd av minskad tillväxt.