Det är ingen plikt att rösta. Det är en rättighet. Och framför allt en möjlighet – att påverka politiken till det bättre.
Vad man väljer beror så klart på vilka grundvärderingar man har. Och på vilka problem man ser i kommunen. Men att försöka ta ställning till det myller av mer eller mindre genomtänkta löften som partierna nu kastar på oss är nära nog omöjligt. Och kanske onödigt. Det säkraste sättet att bedöma vad man får efter valet är att titta på vad man fått från partierna under mandatperioden.
Kommunen behöver hålla i skattepengarna så att de antingen stannar i medborgarnas plånböcker eller i skolan och omsorgen. Satsningar utanför kärnverksamheten måste begränsas. Av alla tveksamma projekt utan tydlig nytta är den södra infarten kronjuvelen, värd en halv miljard skattekronor. Ett projekt som Harald Hjalmarsson (M) drog igång och därefter Tomas Kronståhl (S) gjorde till sitt.
Det har tagit sin tid, men nu börjar partierna dra öronen åt sig. Vänsterpartiet och Socialisterna har varit skeptiska en längre tid. De har också bedrivit aktivt oppositionsarbete mot andra satsningar utanför kommunens kärnverksamhet. Även Liberalerna har varit tydliga där kommunen slösar pengar inom tveksamma områden. Dock har det varit svårt att hitta borgerliga partier som helt sagt nej till en södra infart för kommunens pengar. Närmast synes Kristdemokraterna komma. Även det icke ideologiska Westerwikspartiet och nykomlingarna Tjustpartiet har varit kritiska.
Västervik behöver bättre kommunikationer till omvärlden. Detta synes alla vara överens om. Misslyckanden skyller man ofta på rikspolitiken. Men som framgår av onsdagens VT förhandlas transportplanerna från lokal och regional nivå, och där har aktörer från Socialdemokraterna och Moderaterna haft avgörande roller.
Den viktiga gränsen mellan det privata och det offentliga behöver upprätthållas bättre. Det är tyvärr svårt att hitta partier som driver detta. Det är de borgerliga partierna som borde göra det. I synnerhet Moderaterna. Det finns dock några ljusglimtar. Vissa partier har uttalat att de kommunala bolagen inte ska få konkurrera med privata företag. Även Moderaterna har med tiden sett problemen med konkurrens från de offentliga bolagen. Kristdemokraterna har dessutom sagt att man vill avveckla de delar av de kommunala bolagen som konkurrerar med det privata näringslivet. Även Westerwikspartiet har länge varit kritiska till bolagiseringen av kommunal verksamhet.
Västervik behöver fortsätta utveckla demokratin och öppenheten. För bättre beslut, mindre maktkoncentrationen och risk för vänskapskorruption. Och för att upprätthålla gränserna för politiker och tjänstemän. På den borgerliga sidan har Liberalerna varit den klarast lysande stjärnan inom området. Både i aktiv politik och i den offentliga debatten. Även Vänsterpartiet har visat framfötterna.
En stark demokrati behöver en stark opposition. I det perspektivet är Moderaternas och Socialdemokraternas trivsamma sällskap ett problem. De har historiskt tyckt lika i många tunga frågor och utgör garanten för varandras makt i kommunen. Utan en tydlig och stark opposition blir idéer enkelspåriga och politiken enkelriktad.
Men problemet ligger inte bara hos dessa partier. Det har länge funnits en utbredd politisk ideologi som brukar kallas ”pragmatism” och ”breda samförståndslösningar”, men som hellre bör kallas ”alla åt samma håll”. En ideologi för att slippa onödig debatt, jobbig kritik och krävande argumentation. I stället för tydliga och uppriktiga politiska konflikter får vi beslut som tas i små kretsar och svepskäl kring varför. Argument blir överflödiga. Sanningen ointressant. Personliga kontakter avgörande. Vi får en svidande partipiska som emellanåt övergår i ren utfrysning. Och partier som dämpar sina åsikter för majoritetens skull.
De små partierna tenderar att vara mer tillåtande för frispråkiga uttalanden. I synnerhet om de inte ingår i en styrande majoritet. Fler frispråkande politiker skulle göra kommunpolitiken spretigare och stökigare. Och samtidigt mer kreativ, rationell, konstruktiv och oerhört mycket mer intressant.
Det gör det särskilt relevant att personrösta på den du tycker ska föra din röst i kommunpolitiken. Att kryssa ett namn på valsedeln är det enda sättet väljarna kan påverka vilka personer som slutligen hamnar i kommunfullmäktige. Liksom i landstinget och i riksdagen. Detta eftersom valsedlarnas listor fastställs av partierna och inte av väljarna.
Så rösta mot den rådande ordningen. Och för goda och säregna röster. Rösta på det minst dåliga partiet. Och kryssa den modigaste eller klokaste kandidaten.