Att regionen har rätt att hantera konsten på Gamlebygymnasiet ger dem inte skäl att bete sig hur som helst, menar ledarskribenten.
Ofta har de ett motiv kopplat till lantbruk och skogsbruk – och därmed de studier som bedrivs i lokalerna. Många av konstnärerna och verken har dessutom en lokal anknytning. Tack vare detta, och att motiven och att konstverken funnits i lokalerna under många år, har de blivit en del av skolans identitet, inklusive lärare och elever, berättar skolans rektor Sofie Alvarsson.
Trots konstverkens lokalhistoria och de extra värden och betydelser som de burit på i skolans lokaler togs de från skolan av Region Kalmar i förra veckan.
Det synes inte föreligga någon tveksamhet om att regionen äger konsten, då de tidigare ägde skolan som nu drivs av Hushållningssällskapet. Men att de har rätt att hantera konsten ger dem inte skäl att bete sig hur som helst. Och det ger dem inte rätt att agera utan begripliga skäl. Det är just sådana begripliga skäl som saknas i denna historia.
Givetvis ska den offentligt ägda konsten inventeras och skötas ordentligt. Inte minst kommuner har historiskt haft lite svårt att hålla ordning i sina samlingar.
När regional verksamhet övergår i privat eller föreningsdriven verksamhet kan konsten få stanna kvar i lokalerna med avtal kring ägande, förvaltning och underhåll. Det är ett faktum så självklart att det står inskrivet i regionens egen konstpolicy.
Men när Gamlebygymnasiets rektor bett om ett sådant avtal, så fick hon enligt egen uppgift svaret att det inte var möjligt, eftersom ”en jurist fattat ett beslut” om saken. En något klen förklaring, kan tyckas.
Det synes inte vara en fråga om slarv eller ekonomi. Enligt skolan har konsten inventerats och skötts ordentligt. Och enligt regionen är det inte en ekonomisk fråga. Hade det varit en ekonomisk fråga så borde det kunnat lösas med ett hyresavtal.
När regionen genom dess byggchef efter lite betänketid återkommer med en tydligare förklaring kring varför man tagit konstverken från skolan så heter det att konstverken behövs i regionens egna lokaler. Det är såklart ett rimligt skäl att uppge när man funderat ett tag, men det är ett skäl som kan ifrågasättas.
Exakt var i regionens lokaler behoven finns kan de inte berätta. Enligt regionen så finns det över 8 000 konstverk i deras samlingar. Och en procent av budgeten för varje nybyggnation går till konst och utsmyckning. Men det finns alltså ändå en brist på konst så att just Gamlebygymnasiets 20-tal konstverk behövs i regionens befintliga lokaler. Nej, förresten, de verk som uttryckligen skänkts till skolan tidigare ska nu skänkas till skolan igen av regionen, så nu är det kanske ett 10-tal verk kvar. Men den samlingen måste alltså absolut bort från skolan för att skingras ut till de övriga 8 000 konstverken i regionens lokaler.
Det är på det hela taget svårt att begripa regionens agerande med det skäl som angetts. Om det finns bakomliggande principiella skäl till hanteringen bör de kunna uttalas. Annars kvarstår bilden av en kulturellt oförstående byråkrati som råkar få en idé, och trots att den är dålig så genomdriver man den av prestige eller oflexibilitet.
Efter VT:s frågor ursäktar sig regionen för en bristande dialog och öppnar upp för en bättre diskussion med skolan. Fortfarande säger sig byggchefen inte känna till önskemålet om hyresavtal för konsten. Med fokus på dialog och samförstånd borde det vara en smal sak att ordna ett hyresavtal för resterande del av konsten.