Under åren 2009 till 2014 ökade kommunerna och landstingen sina köp av välfärdstjänster med över 40 procent, till närmare 150 miljarder kronor. Det visar en sammanställning som Ekot har gjort (2/2).
Annika Wallenskog, biträdande chefsekonom på Sveriges kommuner och landsting, SKL, säger till Ekot att ökningen kan bero på att många kommuner har köpt boende för att klara mottagandet av stora skaror ensamkommande flyktingbarn.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) intervjuas också av Ekot. Han anser att det är viktigt med mångfald för brukarna och att de därför ska kunna välja inte bara mellan olika typer av företag utan även mellan verksamheter med olika inriktningar. Shekarabi vill att idéburna organisationer, som religiösa samfund eller Röda korset, ska stå för en större del av välfärdstjänsterna. Han uttrycker att den idéburna sektorn har mycket att bidra med och att den spelar en stor roll i välfärden, men att den borde kunna bli än större.
Att civilministern anser att det behövs en mångfald av utövare inom välfärden är positivt. Socialdemokraterna är dock inte odelat positiva till privata välfärdsutövare. När Shekarabi framhåller vikten av en mångfald genom att peka på de ideella organisationernas andel undviker han den stora betydelse privata välfärdsföretag har.
I dag står de ideella organisationerna för bara några få procent av välfärdstjänsterna. Ändå har det civila samhället tagit ett stort ansvar, inte minst under höstens stora flyktingströmmar, och har i viss mån tagit över uppgifter staten inte lyckats sköta. Volontärarbetare och ideella organisationer har hjälpt människor under flyktingkrisen med bland annat mat, boende, svenskundervisning och kontakter. Men att ge idéburna organisationer allt större deltagande i välfärden innebär inte bara fördelar.
En av civilsamhällets främsta fördelar är att det är flexibelt. Organisationer kan snabbt förändra sin verksamhet utifrån områden där behov finns. Därför bör Shekarabis vilja att ge den idéburna sektorn en större roll bemötas med viss skepsis.
När staten börjar styra de ideella organisationernas finansiering tappar de sin flexibilitet. De utför då i stället uppdragen utifrån kriterierna för att få medel. När de ideella organisationerna tar över det offentligas uppdrag börjar de dessutom att omfattas av ökade regler och kontroll vilket försvårar verksamheten. De ideella organisationernas verksamhet ska styras efter deras kompetens och behov och inte enligt vad staten anser att dem ska göra.
Det är därför viktigt att värna det civila samhällets oberoende. Om regeringen på allvar vill värna det civila samhället borde man inte tagit bort gåvoavdraget när det behövdes som mest. Det gav incitament för att stötta ideella organisationer, samt möjlighet för organisationerna att själva välja vad de vill ägna sig åt. Alla tjänar på ett fritt civilsamhälle.