Kostnaderna för långtidssjukskrivningar skenar. Sedan 2010 har de ökat med 75 procent och om utvecklingen fortsätter beräknas kostnaderna landa på hisnande 50 miljarder kronor 2020. Problemet är störst inom offentlig sektor.
Lärare, sjuksköterskor, vårdpersonal på äldreboenden och socionomer utmärker sig i den dystra statistiken. Dessutom behöver offentlig sektor anställa tusentals nya människor under kommande år för att täcka pensionsavgångar, enligt socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).
För att vända denna oroväckande utveckling vill regeringen lägga ett större ansvar på arbetsgivaren. Därför föreslås arbetsgivaren stå för 25 procent av ersättningen när den anställde varit sjuk i mer än 90 dagar. Tanken är att detta ska fungera som incitament för arbetsgivare att förbättra arbetsmiljön och förebygga att människor blir sjuka. Tre till fyra miljarder kronor uppskattas förslaget inbringa. I gengäld ska arbetsgivaravgiften sänkas med generösa 0,16 procentenheter, vilket sägs motsvara kostnaden för reformen.
Stoppas inte förslaget kommer det att slå orättvist hårt mot mindre företag, trots att problemet med sjukskrivningar är störst inom offentlig sektor. Småföretagarens ekonomi är beroende av att personalen är frisk jämfört med en chef i offentlig sektor, vars privatekonomi åtminstone inte drabbas om sjuktalen stiger. För de företagare som riskerar att gå i konkurs är en sänkning av arbetsgivaravgiften en klen tröst.
Dessutom kommer förslaget innebära att det blir än mer riskabelt att anställa någon som har en historia av sjukskrivningar. Om de rödgröna får som de vill blir de redan höga murarna som omger svensk arbetsmarknad ännu högre.
Idén att arbetsgivaren ska stå för en större del av kostnaden när anställda bli sjuka är för övrigt ingenting nytt. Regeringen Persson (S) sjösatte 2005 en närapå identisk reform med målet att sänka de då skenande sjuktalen och förtidspensioneringarna. Försöket misslyckades och Göran Persson förlorade som bekant valet 2006 mot Fredrik Reinfeldt (M), som gjorde upp med den gamla politiken.
När Inspektionen för socialförsäkringen utvärderade den gamla reformen slog man fast man att den inte inneburit någon betydande skillnad för sjuktalen. Dessutom konstaterar Svenskt Näringsliv att det gjorde arbetsgivare mindre benägna att anställa, särskilt de som hade en sjukdomshistorik men även generellt.
Efter att regeringen har tagit bort den bortre parentesen för sjukskrivningar samt sett statens utgifter öka på en lång rad utgiftsområden är det inte konstigt att det finns ett behov av balansera finanserna. Men det är anmärkningsvärt att regeringen är beredd att långsiktigt försämra svensk arbetsmarknad samt förvärra situationen för redan utsatta grupper för en så kortsiktig vinst. Inom kort kommer den lilla förtjänsten att ha bytts mot en kostnad. Det är häpnadsväckande ogenomtänkt, även för denna regering.