I en debattartikel skriver Marcus Fridlund, Socialdemokraternas ordförandekandidat till Barn- och utbildningsnämnden, att Västervik ska ha Sveriges bästa skola.
Det saknas inte möjligheter att angripa innehållet i texten, vilket också har skett från både höger och vänster. Socialisterna pekar på bristande koppling mellan Socialdemokraternas ”satsningar” och skolans måluppfyllelse. Moderaternas Magdalena Lidestam påpekar att politik kräver prioriteringar och trovärdiga löften kräver finansiering.
Värt att sätta fingret på är dessutom Fridlunds oblyga försök att blanda bort korten i partiets tidigare vallöften. Han skriver: ”Man har skrattat åt Socialdemokraternas ambitioner tidigare, ta bara vårt löfte om EU:s lägsta arbetslöshet... Nu ligger vi i topp i sysselsättning.” Sysselsättning och arbetslöshet mäter dock inte samma sak, och har inget omedelbart samband med varandra. Det vet sannolikt Fridlund. Att Sverige har en hög sysselsättningsgrad beror på högkonjuktur och att många kvinnor väljer att arbeta.
Arbetslösheten är något annat. Den mäter de som kan och vill arbeta, men inte gör det. Och det var den Stefan Löfven satte upp som övergripande mål på Socialdemokraternas kongress 2013: ”Sverige har idag högre arbetslöshet än de flesta jämförbara länder i Europa... Vänner, det är inte så här vi vill ha det i Sverige. Och det är inte så här vi ska ha det. Därför sätter jag upp ett nytt mål som ska gälla när vi är i regeringsställning 2014... att vi har lägst arbetslöshet i EU, det ska vara vårt mål.”
Det har inte gått så bra för Löfven. Sedan han satte upp sitt mål har utvecklingen gått i motsatt riktning. Från plats nummer tolv på EU:s lista över arbetslöshet har man sakta men säkert glidit ned till sextonde plats. Man befinner sig nu på den sämre halvan av listan. Löfven har slutat påminna oss om saken och hittar istället på nya mål inför detta val.
Det är i sig inget fel på Löfvens tyngsta vallöfte, om det bara var så att han gjorde vad som krävdes för att nå dit. Men istället för en näringslivsvänlig politik som kan generera fler arbeten har mandatperioden präglats av begränsningar för företagen och mer byråkrati. Inget tyder därför på att utvecklingen kommer ändras. Eller att Sverige plötsligt hoppar upp till första plats inom något år eller två. För att göra det skulle Sverige behöva minska sin arbetslöshet med två tredjedelar.
För att uppfylla mål krävs att man mäter och förbättrar rätt faktorer. Inte att man presenterar en siffra som känns bra men som mäter något helt annat. Det torde vara extra viktigt för en politiker som Fridlund, som ser måluppfyllelsen i skolan som en av de viktigaste politiska frågorna.
Om man ska sätta upp mål som ”Sveriges bästa skola”, krävs det en realistisk plan och tuffa prioriteringar. Dessutom behöver man leverera utifrån tidigare utfärdade löften och mål. Socialdemokraternas löfte om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020 skrattar man fortfarande åt.