För ungefär ett år sedan förlorades sammanlagt 40 miljoner kronor i månaden genom telefonbedrägerier. Framförallt äldre lurades att med bank-id godkänna transaktioner från deras egna konton till bedragarnas. Men tack vare en omfattande insats från Polisen, banker och bank-id har bedrägerierna nu minskat kraftigt och gärningsmännen har kunnat ställas inför rätta.
Att insatsen mot just de här bedragarna har varit framgångsrik får dock inte innebära att vi inte lär oss läxan. E-tjänster underlättar tillvaron för många, men de kommer också med ansvar och risker. Därför bör vi noga överväga vilka samhällsfunktioner det är rimligt att erbjuda helt digitala verktyg för, och för vilka det finns god anledning att behålla analoga moment.
För vardagliga eller årliga ärenden, som transaktioner och deklarationer, innebär digitala lösningar en enorm enkelhet som kan rättfärdiga eventuella risker. Mer tveksamt blir det dock när starkt konsekvenstyngda och känsloladdade ärenden kan genomföras hemifrån med hjälp av bank-id. Ändå planerar Domstolsverket att bland annat införa en e-tjänst för skilsmässa. De makar som är överens om att skiljas ska då kunna registrera ärendet på nätet, i stället för att skicka in fysiska blanketter till tingsrätten.
Blanketter som skickas med post må kännas onödigt krångligt när de digitala möjligheterna finns. Men det finns en poäng med att sådana livsavgörande beslut också sker med en viss tröghet. Precis som giftermålet är ett stort beslut och innebär nya rättigheter och skyldigheter, är skilsmässan av samma värde – om än inte förknippat med samma positiva känslor. Detta värde, och det faktum att skilsmässa sker förhållandevis få gånger i en persons liv, kan rimligen också innebära att det inte ska kunna initieras i en handvändning.
Till saken hör också osäkerheten som ett digitalt system medför. Dels för att det blir mer sårbart för påverkan utifrån, dels för att vi tyvärr inte kan räkna med att alla kontrollerar sitt bank-id själva. I sådana ärenden som skilsmässa, och även röstning vid allmänna val, är det av högsta vikt att vi kan säkerställa att det handlar om rätt person.
Ytterligare en faktor är myndigheternas förmåga att säkra sina it-system. Där har vi efter flertalet läckor lärt oss att bristerna har varit stora, och vi kan inte utesluta att det fortfarande finns oupptäckta sådana. För detta måste myndigheterna se till att återupprätta förtroendet, innan många fler tjänster digitaliseras.
Att erbjuda både digitala och analoga sätt att genomföra olika ärenden uppskattas ofta, men i många fall kan det digitala alltså innebära stora risker. Även om det är var och ens eget ansvar att inte välja det digitala då man inte själv klarar att maximera säkerheten, finns det en poäng med att vissa funktioner behåller sina analoga moment.