När statsminister Stefan Löfven (S) intervjuades i DN (30/3) försökte han relativisera Vänsterpartiets historia. ”Jag har aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin”, sa Löfven.
Statsministern uppfattning är anmärkningsvärd för i frågan om Vänsterpartiets och VPK:s relation till demokratin finns många källor. Partiet har lämnat många avtryck i form av valmanifest, partiprogram, tal, internationella samarbeten, artiklar i partipress och så vidare.
Ifrågasättandet av demokratin och vurmandet för diktaturer går som en röd tråd genom hela Vänsterpartiets historia. In på 70-talet är partiet öppet med att det vill ersätta riksdagen med folkstyre – det vill säga samma typ av diktatur som då fanns i Östeuropa.
Ända fram till kollapsen 1989 behöll VPK officiella kontakter med diktaturerna i Östblocket. VPK uppfattades som ett systerparti av till exempel Östtyska regimpartiet SED. När de socialistiska regimerna kollapsade fortsatte Vänsterpartiet trots namnbyte att söka sina kontakter bland diktaturer och dem som inte respekterat mänskliga rättigheter. Kuba och Venezuela är exempel ur vår egen nära samtid.
I Erik Fichtelius samtalsintervjuer med Göran Persson, utgivna i boken ”Aldrig ensam alltid ensam”, Norstedts 2007, framkommer att den tidigare statsministern inte såg Vänsterpartiet eller dess ledare som demokrater. Persson tyckte att det borde vara uppenbart för ”varje tänkande politisk varelse i det här landet”.
Olof Palme, som Löfven gärna framhåller som en förebild, lät som bekant staten spionera på VPK, och utestängde dem från alla sammanhang där de kunde få information om säkerhets- och försvarspolitik.
När Tage Erlander på sin tid fick frågan om han föredrog en borgerlig statsminister eller VPK:s dåvarande ledare Sven Linderot svarade Erlander: ”… om herr Linderot vinner får jag mycket svårt att arbeta från Långholmen”. Det var i en tid när socialdemokrater fängslades i kommunistiska länder.
Så varför vill Stefan Löfven plötsligt skriva om historien? Svaret handlar nog mer om nutid än om dåtid. Den 28 mars röstade en majoritet av Liberalernas partiråd för att L ska gå till val för att bilda en borgerlig regering, även om en sådan måste få SD:s stöd. Det innebär att det kan finnas en majoritet i opinionen för M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister.
Socialdemokraterna måste snabbt få ihop sitt lag. Fram till och med Liberalernas partiråd var taktiken att tala om SD:s främlingsfientliga rötter. Nu är taktiken att rentvå Vänsterpartiet så att det blir mindre smärtsamt för centerpartister att gå till val tillsammans med ett gammalt kommunistparti. Vänsterpartiet ska göras om till ett visserligen radikalt, men demokratiskt parti med hjärtat på rätta stället.
I det arbetet har Stefan Löfven både sina företrädare och historiska fakta emot sig.