Det är en av slutsatserna när Folk och försvars rikskonferens inleddes på måndagen – den här gången helt digitalt i stället för det vanliga arrangemanget i Sälen.
En av de första att tala var utrikesminister Ann Linde (S). Hon ägnade en stor del av sin tid åt att försvara den militära alliansfriheten som Sverige, enligt regeringen, har. Att vi fortsatt står utanför bindande allianser, såsom Nato, menar Linde bidrar till stabilitet i norra Europa. Men gränsen för vad alliansfrihet innebär tycks vara upp till regeringen att bestämma, eftersom det tydligen inte är problematiskt att ändå ha djupa samarbeten med andra länder och med Nato. Den osäkerhet som omvärlden, enligt Linde, har angående Sveriges försvarslinje lär alltså vara en produkt av att regeringen vägrar gå hela vägen när det gäller försvarssamarbeten.
Samtidigt rör sig utvecklingen utanför Regeringskansliet allt närmare ett Natomedlemskap. Efter att Sverigedemokraterna bytte fot i december finns en riksdagsmajoritet för en Natooption, vilken innebär att vi snabbt ska kunna gå med i alliansen om omvärldsläget skärps. Den 10 januari kom dessutom nya siffror från DN/Ipsos som visar att befolkningens motstånd mot Natomedlemskap nu minskat till 35 procent – ungefär lika stor andel som direkt stödjer ett medlemskap. Om Sverige gick med i Nato skulle omvärldens osäkerhet om vår linje minska, samtidigt som vår egen säkerhet skulle öka.
Samma brist på tydliga linjer gäller det civila försvaret och förmågan att hantera kriser. Det har blivit ännu tydligare under coronapandemin, som tvingade stora delar av Totalförsvarsövning 2020 att flytta fram till 2021. För flera av de deltagande aktörerna blev det i stället skarpt läge. Och den bristande beredskapen inför krissituationer blev plågsamt påtaglig.
Under måndagen presenterade Moderaterna en handlingsplan (DI 11/1) för att stärka den nationella krisledningen. Alla förslag är organisatoriska. M vill bland annat ha ett nationellt säkerhetsråd som ska ha ett tydligt ansvar vid kriser, och inrätta ett totalförsvarsdepartement som ska ha ansvar för både det militära och civila försvaret. Huvudbudskapet är att Sveriges ledning vid kriser måste vara rak och tydlig.
Det är mycket möjligt att Moderaternas förslag skulle göra det enklare att hantera kriser och det civila försvaret, men beslutsamhet och prioriteringar blir även då de viktigaste ingredienserna. Oavsett vilken organisation vi har behöver Sverige en ledning som kliver fram när det gäller, i stället för att backa och peka på någon annan. Det gäller i både kris och krig.