Påpekandet är i dag att sparka in en öppen dörr, men hade det gjorts för några år sedan hade det nog brakat betänkligt.
I samhällsdebattens mittfåra har asylrelaterade frågor länge varit enormt laddade. Politiken har stundvis haft en beröringsskräck för spörsmål kopplade till allt som kan räknas till problemkomplexet. Särskilt svårt verkar det ha varit att hantera att alla människor som söker sig till Sverige inte vill gott.
Asylrätten som vi känner den bygger på att goda människor flyr från onda regimer. Så när individer med onda avsikter flyr onda regimer, eller radikaliseras på plats i Sverige, blir det svårhanterligt. Och det lär ha påverkat att inte ett fungerande regelverk har kommit på plats för att hantera potentiella terrorister som har fått utvisningsbeslut. Detta trots år av återvändande mördare från IS och två terrorattentat på svensk jord.
Det bör samtidigt erkännas att situationen är komplicerad. Internationell rätt är styrande. Anledningen till att möjliga terrorister och krigsförbrytare kan bli kvar i Sverige, trots att Migrationsverket har avslagit deras asylansökningar, är för att de riskerar dödsstraff, tortyr eller förnedrande behandling i hemlandet. Bara under förra året rörde det sig om 122 personer som på det sättet fick stanna.
Det som dock är mest stötande med hela situationen är under vilka villkor personerna blir kvar. De får i stort sett samma rättigheter som alla andra i samhället, trots att vi inte vill ha dem här. Det är orimligt.
Personer som bedöms vara stora säkerhetshot mot riket får skörda frukterna av samhällskollektivets ansträngningar. Skatteintäkterna som kommer ifrån sjuksköterskans övertidsarbete, den nyblivne medborgarens egen restaurang och ingenjörens innovationer betalar terrorkopplade personers sjukvård, utbildning och socialförsäkring.
Som om det inte vore nog med att välfärdssamhället slås upp på vid gavel för personer som vill störta det – de kan även få svenska id-kort och ibland främlingspass. På det sättet får de tillgång till hela Schengenområdet. Sverige öppnar Europas portar för potentiella terrorister. Vilket EU-kommissionen märkligt nog ser mellan fingrarna med.
Sveriges hantering av terrorkopplade personer med utvisningsbeslut behöver förändras. Ska dessutom politiken handla om annat än migration, som närmast dominerar nu, behöver uppenbara problem kopplade till politikområdet lösas. Terrorister ska inte få en gräddfil i Sverige.
Internationella rätt, som asylrätten är en del av, är inte heller statisk. Den bygger på konventioner och hur stater gör, vilket går att förändra. Väljer vi att inte acceptera terrorism och utvisa sådana som utgör ett hot mot rikets säkerhet kan vi bidra till en säkrare utveckling.