I våras stängdes dörren till gymnasieskolan för drygt 16 000 elever som gick ut grundskolan. Dessa elever fick inte behörighet att söka in till gymnasieskolan.
Regeringen vill nu utreda behörighetsgränserna till gymnasieskolan och om det ska finnas underkända betyg i grundskolan, vilket utbildningsminister Anna Ekström (S) meddelade nyligen.
Att det finns 16 000 elever som inte når upp till behörighetskraven till gymnasiet är ett misslyckande. Men i stället för att sänka kraven bör regeringen fokusera på att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till varför motsvarande 14 procent av niondeklassarna inte har gymnasiebehörighet. Det betyder att elevernas kunskaper måste höjas, inte att kraven ska sänkas.
För vad betyder det att elever släpps vidare i utbildningssystemet trots otillräckliga kunskaper? Det finns en överhängande risk att sänkta krav kommer leda till utanförskap, arbetslöshet och psykisk ohälsa för individen. Den som inte klarar grundskolan lär inte heller klara av gymnasiet. Det vore oansvarigt av vuxenvärlden att försätta ungdomar i en situation de inte klarar av att hantera.
Sänkta krav lär dessutom ge kedjeeffekter som påverkar gymnasieskolans syfte och innehåll. Det riskerar i sin tur spä på det väldokumenterade problemet att många studenter på högskolenivå redan i dag har svårt att till exempel skriva korrekt svenska. Alla riskerar att bli förlorare, inte bara den enskilda eleven.
Det bör vara en självklarhet att alla som inte är behöriga till gymnasiet får det stöd de behöver för att bli behöriga. Sänkta krav skickar fel signaler till elever, skolor och samhället. Det vore olyckligt när omvärldens krav har en tendens att bli allt högre, till exempel på arbetsmarknaden.
I dag förekommer det dessutom att lärare sätter mer generösa betyg än vad systemet egentligen tillåter, eftersom de vet att eleven inte har långt till godkänt. På en mer generell nivå har en skolas egna lärare en tendens att sätta högre betyg på nationella prov än vad utomstående lärare gör, vilket Skolvärlden rapporterade om i våras (27/4).
Därför bör alla nationella prov rättas centralt och alla avsteg från resultatet vid den slutgiltiga betygssättningen bör kunna motiveras.
Höga förväntningar, fler behöriga lärare, studiero i klassrummen och att de elever som behöver stöd får det tidigt kommer att göra skillnad på riktigt. Nu framstår det snarare som att Socialdemokraterna vill trolla bort låga skolresultat.
En snällhetsdoktrin bör ha sin utgångspunkt i likvärdiga bedömningar, höga krav och bra stöd för att uppnå dessa, inte lägre krav som riskerar att urholka gymnasieskolans syfte och innehåll.