Trump har efter sitt valnederlag verkligen visat sig vara en fiende till demokratin. Han har uppviglat, spridit rykten och försökt destabilisera den demokratiska processen. Han har konsekvent utnyttjat och spätt på den misstänksamhet och det missnöje som finns i det amerikanska samhället. Till slut visade han sig inte ens vara främmande för att uppmuntra till uppror.
För den amerikanska demokratins skull är det nu viktigt att Trump ställs inför rätta. Den uppvigling han har bedrivit kan inte få stå ostraffad. Processen skulle också kunna ge amerikanerna en möjlighet till avslut och en chans att bearbeta Trumps storhetsvansinne och människoförakt.
Samtidigt måste man vara ärlig med att allt inte kommer att bli frid och fröjd för att Trump försvinner. Amerikansk politik kommer fortsatt behöva hantera polarisering, sociala konflikter och den hopplöshet som många människor känner.
Hotet om våld finns också kvar. Trumps huliganer är långt ifrån den enda grupp i USA som kan tänka sig att använda våld mot oliktänkande. Radikala element finns i många riktningar.
Några ljusglimtar är dock värda att notera. Joe Biden som vunnit presidentvalet och en majoritet i representanthuset är en mittenpolitiker som hittills inte visat några andra tecken än att vilja ena USA. De institutioner som Trump sökt underminera har också visat sig stå pall. Det har varit rörigt men USA är fortfarande en fungerande demokrati. Det republikanska partiet har lidit under Trump men när den avgående presidenten började uppvigla gatans parlament blev han isolerad. Många republikaner, bland annat vice presidenten Mike Pence, bröt med Trumps retorik. Republikanerna måste nu hitta sig själva och kasta bort de radikala tendenserna som funnits i partiet.
Vilka lärdomar kan vi i Sverige dra? Framförallt bör vi se debaclet i Kapitolium som en påminnelse om att historien inte har en ödesbestämd riktning. Det finns ingen garanti för att USA alltid ska vara en god demokrati med stort engagemang för små länder som Sverige.
Men det är just utifrån en sådan prognos som Sverige – jämte många andra europeiska länder – byggt sin säkerhetspolitik. Vi är ensidigt beroende av USA för vårt självbestämmande. Än så länge fungerar den optimistiska politiken. I veckan rapporterade flera tidningar om att amerikanska specialförband finns i Sverige för att samöva med och träna bland annat hemvärnsförband. Det är naturligtvis förträffligt bra. Men vi kan inte utgå från att detta särskilda förhållande kommer bestå i alla tider. Vi måste själva ta större ansvar för vår säkerhet. Vår säkerhet måste bygga på fler livlinor än USA:s intresse. Natomedlemskap – som bygger på många länders engagemang – skulle öka våra garantier, liksom fortsatt integration i EU som säkerhetsunion. För vad gör vi den dag en amerikansk president på allvar säger att landets engagemang i Europa är över?