Bara under onsdagen varslade hotellkedjan Nordic Choice 4 500 personer i landet. Och Scania meddelade att företaget planerar att stoppa produktionen i Europa. Tidigare har Volvo lastvagnar meddelat att den stora fabriken i Tuve stängs i två veckor. Flygbolaget SAS har permitterat 10 000 anställda. På restaurangerna och hos hantverkare står telefonen tyst. Jobben försvinner.
Regeringen agerar också för att dämpa det ekonomiska fallet. Krispaket har lagts fram. Likaså har det meddelats att staten tar över kostnaden för anställdas sjuklöner och karensdagen slopas. Men en åtgärd som på lite längre sikt lär behövas är att se till att de säsongsarbeten som under normala omständigheter utförs av utländsk arbetskraft blir gjorda även i år.
När gränser stängs och flyg ställs in på obestämd tid blir det alltmer osannolikt att säsongsarbetare från andra länder tar sig till Sverige. Särskilt jord- och skogsbruket är beroende av utländsk arbetskraft för att få en del grundläggande arbeten utförda under den intensiva sommarsäsongen. Ofta är det inte avancerade jobb, men av någon anledning lyckas de inte attrahera personer på svensk arbetsmarknad. I skogen handlar det om plantering och röjning. Inom jordbruket och trädgårdsnäringen kan det röra sig om ogräsrensning och bärplockning.
Många av säsongsarbetarna kommer också alltmer långväga. Förr togs jobben av personer från närliggande länder i Östeuropa. Men högkonjunkturen i Europa och den svaga svenska kronan har gjort att det nu kan vara säsongsarbetare från Ukraina som röjer i skogen, tar hand om lantbrukets djur och skördar gurkan. I bärskogen är det inte sällan asiater som plockar lingon och blåbär.
En effekt av coronapandemin är att många jobb riskerar att bli ogjorda, samtidigt som många går sysslolösa. Under lång tid har svensk arbetsmarknad varit dålig på att hantera den här typen av matchningsproblem. Det har getts frikostiga uppehållstillstånd till personer som utför okvalificerade och dåligt betalda arbeten, som diskare i storstadens restauranger. Samtidigt har utanförskapet och arbetslösheten cementerats för vissa grupper, i synnerhet utlandsfödda.
Om coronakrisen blir långvarig har vi inte råd att inte förbättra matchningen. Den som kan arbeta ska inte försörjas av statliga bidrag om det samtidigt finns jobb att göra i närheten. Bidragsnivåerna bör ses över.
När de ekonomiska effekterna av pandemin ska begränsas ska ingången vara att inte bara kortsiktigt hantera situationen utan också långsiktigt stärka ekonomin. De som är permitterade bör ta tillfället i akt att fortbilda sig. Den som kan bör bidra till att andra uppgifter blir gjorda – som att röja skog. Än bättre är att ge en extra hand i vården, om tröskeln för utbildning är låg. Att SAS-anställda erbjuds möjligheten att skola om sig till vårdpersonal är bör inspirera fler branscher.
Coronakrisen kräver reformer. Vill vi ha jordgubbar och färskpotatis till midsommar är det dags att sätta fart.