Anna Kinberg Batras resa mot makten har inte varit så bekymmerslös som många vill inbilla sig.
En landsfaderslik moderatledare försvinner spårlöst från rikspolitiken redan på valnatten. Han leder inte sitt parti under den parlamentariska kris som utgjorde valets efterspel och gör sig dessutom otillgänglig för media. Däremot dyker han, plötsligt, upp i en av Danmarks största dagstidningar och tar ställning i den brännande migrationsdebatten hemmavid. Samtidigt sägs han ha ett avgörande inflytande över utnämningen av sin efterträdare och inte minst utformandet av den, för moderater, så kontroversiella Decemberöverenskommelsen.
Det är det besynnerliga kapitel som utgör Fredrik Reinfeldts sista tid vid makten. M är såväl ett sargat som sårat parti och det är knappast någon lätt uppgift som ligger på Kinberg Batra. Likväl är det nu upp till bevis och under onsdagen fick hon utstå sitt elddop som partiledare, under årets första partiledardebatt i riksdagen.
Frågetecknet framför andra har gällt politiken. Alltså om hon ska kunna utforma sin egen agenda, eller på förhand är dömd att stå i sin företrädares skugga. Tvivlen är befogade – Kinberg Batra har varit Reinfeldts vapendragare ända sedan ungdomsförbundsåren. En del oro stillades emellertid redan under hennes installationstal i lördags. Den nya moderatledaren närmar sig, till skillnad från sin företrädare, partilinjen och förespråkar en förutsättningslös utredning om Natomedlemskap.
Den som bevittnar riksdagsdebatten känner dock igen sig. Här fann man breda tal om ansvar och arbetslinje. Debuten får på det hela taget betraktas som kompetent, men något torr. Och hur blev det med den nya politiken? Jo, den lanserades i DN (14/1).
Tillsammans med partisekreterare Tomas Tobé presenterades partiets prioriterade områden under mandatperioden. Ansvaret för de offentliga finanserna ska bestå och arbetslinjen ska utvecklas genom sänkta trösklar till arbetsmarknaden och bättre förutsättningar för nyföretagande. Vidare ska integrationsarbetet utvecklas genom att kommunerna får rätt resurser och att nyanlända får fler jobb. Valfriheten i välfärden ska värnas och skolresultaten vända. Brotten ska minska genom samverkan mellan myndigheter och säkerhetspolitiken ska anpassas efter aggressionerna från Ryssland.
Även om urvalet är bra blir flosklerna många och den konkreta sakpolitiken uteblir. En förklaring finns dock – politiken ska utformas av sex nya arbetsgrupper och deras arbete beräknas att vara klart under 2015.
Viktigt är emellertid att arbetsgrupperna tar fasta på något väsentligt, som också poängteras av Kinberg Batra – M förlorade valet.
Därför måste också partiet tillåta sig att bli oppositionellt och med det sagt bedriva borgerlig oppositionspolitik. Med det menas att reformera svensk arbetsmarknad, med ingångslöner och turordningsregler. Att återgå till en linje byggd på breda inkomstskattesänkningar. Att strida för ett skolsystem som bygger på bildning snarare än genomströmning, med hög lärarstatus och hårda krav på eleverna. Att våga uppmärksamma integrationsutmaningarna offentligt och inte minst att det återupptäckta intresset för försvaret även innebär ökade anslag.
Klarar man inte av omställningen till oppositionsparti riskerar det rättmätiga prefixet för partiet inte längre vara Nya, lika mycket som Stagnerade Moderaterna.