Butiksdöden. Det är namnet fenomenet fått. Den process som länge präglat de svenska stadskärnorna. Där små och självständiga butiker fått allt svårare att konkurrera med näthandel och de stora kedjorna som ofta placeras i köpcentrum i städernas utkanter. Namnet kan dock vara något överdrivet. Det rör sig om en strukturomvandling som pågått under längre tid. Och att enskilda ägarledda butiker omöjligt kan drivas på ett framgångsrikt sätt i stadskärnan är en felaktig tolkning av denna omvandling. Snarare handlar det om vilka förutsättningar som ges. Och vilka byråkratiska hinder det offentliga sätter upp. Såsom att tvinga bort dem från attraktiva lägen.
I VT kunde man under onsdagen läsa att herrekiperingen vid Spötorget har fått sitt hyresavtal uppsagt av Bostadsbolaget för att skapa plats för biblioteket. Här har vi ett företag som uppenbarligen klarat av att ha en verksamhet under lång tid i ett attraktivt läge. Det behöver värnas.
Staden mår bra av variation bland verksamheterna. Då måste det finnas de som ser till att bästa möjliga förutsättningar finns för de som vill driva företag i centrum. Men någon köpmannaförening finns inte sedan länge i Västervik. Den som tidigare fanns samlade de som faktiskt drev handel genom egna företag. Och som med spets kunde ta strid för näringsidkarnas intressen i branschen. Därefter kom Västerviks Handel. Denna handelsförening blev bredare och inkluderade även kedjor med endast anställd lokal personal och ägandet någon annanstans. De som själva ägde och drev sina butiker märkte snart att den nya föreningen inte riktigt hade spets eller insikt i de villkor som är speciella för just handlarna med egna företag.
Härom året lades även handelsföreningen ned. Verksamheten, eller snarare medlemmarna, togs snabbt och resolut över av Västervik Framåt. Det är ingen vildsint gissning att de, med alla sina olika uppdrag, har ännu svårare att ge näringsidkarna inom handeln det stöd de behöver. Ofta kommer kritik från dessa att Västervik Framåt bryr sig avsevärt mer om att gå hand i hand med kommunen, än att engagera sig för företagarna inom handeln.
Västerviksborna har blivit vana att ta del av Västervik Framåts alla utspel om hur bra allt går inom centrumhandeln. Frågan är vad de gör för att skydda egenföretagare när dessa hamnar i kläm mot kommunen. Här har Västervik Framåt ett område där de verkligen kan visa att de har ett existensberättigande. Såsom näringslivsbolag och ägare av varumärket Västerviks Handel.
Ett kulturkvarter motiverar inte utrensning av företagare. Speciellt inte i ett tidigt skede då arkitekter är inblandade och andra lösningar sannolikt kan lösa problemen. Det här beteendet är kortsiktigt, okunnigt och skadligt för vårt framtida centrum. Kommunen och Bostadsbolaget måste förstå att inga planer i världen ger oss ett levande centrum om planerna inte tar hänsyn till de positiva styrkorna i marknadsekonomin. Att lägga hinder för privata ägarledda verksamheter kommer inte att sätta stopp för butiksdöden i centrum.