Avståndet till naturen och landsbygden blir allt längre för många av oss. Det ökande mentala avståndet till landet, och minskad förståelse för frågor som är avgörande för de som lever utanför de stora städerna, kommer att öka de politiska spänningarna mellan stad och land.
I takt med att de större städerna fått en allt mer dominerande roll, både politiskt och ekonomiskt, är det naturligt att politikernas intressen riktas mot de geografiska områden ”där det händer” och där allt fler väljare tränger ihop sig.
Varför gör inte politikerna mer för att stävja stölderna som plågar landsbygden? Hur kan det vara möjligt att stänga ned kopparnätet för teletrafik utan att bredband via fiber eller mobil finns på plats? Varför stängs byskolor när det finns pengar till nya klasser i kommunens andra skolor?
Den här typen av frågor kanske inte vinner val, men de kan förlora val om partierna inte lyckas hålla ihop landet. Känslan utanför de större städerna är att alla jobb försvinner till residensstäderna. De statliga jobben ute i provinserna centraliseras i snabb takt, då allt fler myndighetskontakter sköts över internet.
Samtidigt som den informationstekniska revolutionen omdanar samhället så släpar de nödvändiga infrastruktursatsningarna på bredband efter onödigt mycket. Tack vare internet finns det nu goda förutsättningar att jobba med kvalificerade arbetsuppgifter på distans från en stuga i skogen. Det är en fantastisk utveckling, men den kräver en insats.
Parallellt med denna utveckling försvinner industrijobben som traditionellt stått för en stor del av försörjningen ute i landet. Hade vi haft samma utveckling som Tyskland hade industriproduktionen ökat med 20 procent de senaste fem åren. Istället har produktionen minskat med tio procent.
Att vi behöver bryta malm, hugga skog och tillverka stål för att få exportinkomster som finansierar välfärden och ger jobb verkar få politiker begripa längre. Ivern att avveckla kärnkraften, minska transporterna och hindra ”rovdriften på vår natur” sätts märkligt nog inte i samband med minskande industriproduktionen.
Värre kommer det att bli när nya generationer beslutsfattare med ännu mindre kontakt med landsbygden kliver fram. Barn som spenderar sin fritid framför en skärm och aldrig eller sällan är i naturen riskerar att bli ointresserade och oförstående inför naturen. Oavsett om det yttrar sig i fientlighet mot en ”farlig vildmark” eller en överdrivet stark önskan att skydda naturen så kommer spänningarna mellan stad och land att öka.
Denna trend kan kanske förklara hur domstolsjurister kan komma fram till att en lantbrukare i Säffle inte ska få gödsla sina åkrar på helgen, fastän jordbruket styrs av vädret. Eller att licensjakt på varg inte ska få bedrivas i Värmland, som är landets vargtätaste län.
Förståelsen för landsbygdens villkor måste bli bättre. Det är nog inte bara barn som skulle må bra av en skogstur eller ett kosläpp.