Självförtroendet var också närvarande när Johan Pehrson sommartalade i Göteborg. Han drog många skämt och vågade gå ifrån manus. Enligt ett rykte på plats hade partiledaren i sista stund fått ett tal han egentligen inte var inläst på. I sådana fall gjorde han det bra. Johan Pehrson är en av de partiledare som har lättast för att vara spontan.
Temat i talet kan sägas ha varit kontinuitet. ”Ni har hört det förr”, sa Pehrson innan han rabblade upp Liberalernas förslag. Och visst, man måste erkänna att när andra partier har försökt att hitta nya frågor har Liberalerna hållit fast vid sina. Och tiden har ofta gett dem rätt.
Ett exempel är kraven på ny kärnkraft. Att titta på Socialdemokraternas energipolitik har varit som att se en tågurspårning i slow motion, sa Johan Pehrson och lovade att om det blir regeringsskifte i höst skulle det innebära ”hejdå till socialdemokratisk nedsläckning och hej till liberal upplysning”.
”Vad är problemen med rysk gas” frågade sedan Johan Pehrson publiken från talarstolen. ”Den är gas och den är rysk”, svarade publiken. Företrädaren Jan Björlunds varningsord om att Europa gjorde sig beroende av Putin verkar ha satt sig i det allmänna medvetandet.
Den andra stora frågan där Liberalerna håller i är skolan. Partiet vill se att större ansvar läggs på elever och föräldrar. Därför föreslår man att alla skolelever och föräldrar skriva på kontrakt med skolan. Den centrala styrningen av skolans innehåll ska också bli tydligare och kraven på friskoleaktörer bli hårdare. Undervisningstimmarna i kärnämnena matte, svenska och engelska ska bli fler, alla elever ska få skolböcker i alla ämnen, speciallärarna ska bli fler och fler barn ska få gå i språkförskola. Idéerna må inte vara nya men uppdaterade.
En reflektion från Johan Pehrsons sommartal är att det som under Björklunds tid kallades batong- eller kravliberalism nu presenteras som självklarheter. Pluggskola, kärnkraft, starkt försvar och hårdare tag mot brottsligheten har blivit partiets mittenlinje. Den inre vänsteroppositionen har tystnat – åtminstone tillfälligt. Ett tecken på det är ju faktiskt att Johan Pehrson välkomnades i Göteborg. Nyamko Sabuni hade knappast kunnat sommartala där om hon fortsatt som partiledare. Hon fick ju utstå hård kritik från Göteborgsliberalerna för att hon sade sig kunna samtala med SD, en linje som Johan Pehrson inte avvikit från.
Sedan måste nämnas att Johan Pehrson har sitt eget bidrag till partikulturen och det är betoningen av medelklassen. I sommartalet hyllade han den hårt arbetande medelklassen och pratade förutom om sin berömda grill också om sin lövblås. Det identitetspolitiska steget bort från Folkpartiets gamla elitism kan nog göra sitt till för ett bra valresultat den elfte september.