Sju myndigheter flyttar helt eller delvis ut från Stockholm, och med dem 500 till 550 jobb. Samtidigt har befolkningens förtroende för myndigheter rasat som en konsekvens av det av regeringen frampressade it-haveriet på Transportstyrelsen – varannan svensk litar inte på myndigheters förmåga att hantera känsliga uppgifter, enligt en Ipsos-undersökning. Det hindrar dock inte kommuner från att välkomna omlokaliseringen, eller att visa sin besvikelse i de fall kommunen blev utan.
Katrineholm, Luleå, Göteborg, Växjö, Gävle, Visby och Östersund har valts ut av regeringen att bli värd för antingen en hel myndighet eller delar av en sådan. Det är den största omlokaliseringen på ett decennium, stoltserade statsminister Stefan Löfven (S) på presskonferensen i Katrineholm. Myndigheterna ifråga är både välkända såsom Tillväxtverket och mindre kända Polarforskningssekretariatet.
Den senare hade Kiruna kommun hoppats på att få ta emot, men i stället hamnade Polarforskningssekretariatet i Luleå. Kirunas vice kommunalråd Stefan Sydberg (M) skriver besviket på Twitter att detta visar att Stockholm med landsbygd menar regionsstäder. Och Sydberg har en poäng, för av alla de sju orterna är det bara Katrineholm som inte är residensstad för sin region. Centraliseringstrenden fortsätter alltså på lokal nivå, så Löfven har anledning att dämpa sin entusiasm.
Baktanken med att relativt stora städer valts ut torde dock vara kompetensförsörjningen, som av naturliga skäl är bättre där fler redan bor och arbetar. Men trots detta torde myndigheternas kapacitet bli lidande i flera år på grund av flytten, enligt Riksrevisionens granskning från 2009. Och det säger sig självt att oavsett kompetensen på den nya orten är det svårt att bedriva verksamheten om nästan alla är nya på jobbet.
För att omlokalisera myndigheter rekommenderar Rivsrevisionen i stället att endast delar flyttas till orter där man med säkerhet vet att kompetens finns. Regeringen har följt rådet när det gäller Tillväxtverket, Strålsäkerhetsmyndigheten, ESF-rådet och Universitets- och högskolerådet, så deras verksamheter kommer antagligen att hämta sig snabbare från omlokaliseringen.
Av naturliga anledningar väljer Stefan Löfven i sitt tal att fokusera mer på att staten ökar sin närvaro i fler delar av landet än på att myndigheternas verksamheter ska fungera så bra som möjligt. Övergångsperioden med lägre kapacitet går inte att undvika, men om regeringen hade valt en mer dynamisk omlokalisering för alla myndigheter hade den kunnat bli betydligt kortare. Det är tydligt att symbolik väger tyngre än kapacitet.
När det gäller den statliga närvaron i landet hade nog många kommuner blivit glada om den ambitionen också gällde exempelvis Polisen. Och om regeringen nu vill gynna landsbygden, varför inte strunta i flyg- och kilometerskatt också? Hundratals nya jobb utanför Stockholm ter sig betydligt bättre om flygplatser kan vara kvar och den som väljer bilen inte straffas.