Nu påbörjas arbetet med en ny näringslivsstrategi i Västerviks kommun. Elefanten i rummet är frågan om de kommunala bolagens inverkan på näringslivsklimatet.
Bolagen gör stora vinster på medborgarna, vilket liknar en dold beskattning (fast utan skatteskalans lättnader för låginkomsttagare). Vidare lider bolagen av ett kraftigt underskott av genomskinlighet, där offentlighetsprincipen och tjänstemannaideal sätts på undantag. Det leder i sin tur till ett begränsat demokratiskt ansvarsutkrävande. Dessutom skapar bolagen en osund konkurrens till nackdel för det privata näringslivet.
Det finns alltså goda politiska skäl, från såväl vänster som höger, att kritisera rådande tillstånd. Men från de allra flesta kommunpolitiker är det tyst. Hur kan det komma sig? Svaret är att kortsiktiga intäkter går före grundläggande principer och en hållbar ekonomisk politik.
Västerviks Företagsgrupp lyfte frågan i en utfrågning av politiker i december. Kommunalråd Kronståhl svarade: "Hur ska vi annars kunna fortsätta med de investeringar vi gör?". Han följde upp med den retoriska frågan: "Ska vi höja kommunalskatten med 100 miljoner kronor?" Svaret på frågan är inte lika givet som kommunalrådet verkar tycka. Principiellt ska skatterna vara synliga. Så ja, det hade varit bättre med skattehöjning.
Men det finns ett tredje alternativ som inte tycktes föresväva kommunalrådet. Nämligen att skapa högre skatteintäkter genom att fler arbetar. Men det kräver ett enträget och strategiskt arbete. Då är det mer politiskt bekvämt att håva in avgifter från bolagen.
Ansvaret vilar på kommunpolitikerna, men skulden för den nuvarande situationen delas med det kommunala utjämningssystemet. Idag gynnar systemet inte kommuner vilka för en klok näringslivspolitik som leder till fler jobb och högre skatteintäkter. Istället kompenseras de som för en dålig politik.
Beräkningar visar att kommunerna endast får behålla fem procent av intäktsökningen när de för en politik som genererar fler jobb. Kommunerna har med andra ord endast incitament att hålla koll på kostnader, men i princip inga incitament för att stimulera nya jobb och öka antalet skattebetalare.
Använder vi beräkningen på Västerviks kommunalskatt och genomsnittliga inkomst så ser man att kommunen endast får behålla cirka 4 000 kronor per år för varje nytt jobb som skapas. Det innebär att för varje miljon ett kommunalt bolag drar in i vinst slipper politiker och tjänstemän att skapa förutsättningar för cirka 200 nya jobb. De cirka 80 miljoner bolagen drog in i vinst motsvarar efter skatt intäkterna för 10–15 000 nya jobb. I en kommun med en befolkning på 36 000 personer.
Det är förklaringen till att de offentliga bolagen får fortsätta dra in pengar trots alla problemen de för med sig. Och det är sannolikt därför många politiker slåss för bolagisering av kommunala förvaltningar. Liksom att politiker som ser nackdelarna med bolagen är tysta och beskedliga.
Vad är väl offentlighetsprincipen, företagsklimat, tillväxt och transparent beskattning värt när det går att luta sig tillbaka och låta bolagen ta in pengar som sedan fritt kan disponeras av politikerna?
De kommunala bolagen har utvecklas till något som liknar ett parallellt kommunalt skattesystem. Där intäkterna tas in som avgifter och vinsten frikostigt delas ut till det som är populärt för tillfället. Bolagens vinster, tillsammans med utjämningssystemets negativa effekter, är förklaringen till att kommuner hellre satsar på elithockeylag, arenor och infrastruktursatsningar som egentligen ska bekostas av staten, än att investera i företagsklimatet för att få fler i arbete.
Det synes vara en riskabel väg många kommuner har gett sig in på. Skatteintäkter har fördelen att vara breda och relativt stabila. Ett enskilt företag – och en hel bransch – kan på kort tid få sina vinster utraderade. Är det verkligen på denna skakiga grund vi vill att offentliga institutioner och kommunal välfärd ska vila?
Det hårt kritiserade utjämningssystemet kommer inte att vara för alltid. Det är därför en synnerligen dålig strategi att utforma lokalpolitiken utefter det nuvarande systemet.
En inte allt för vågad gissning är att när skatteunderlaget fortsätter nedåt blir politikernas första tanke hur de kan öka intäkterna från bolagen. Utvecklingen går idag mot att allt fler affärsverksamheter bidrar med allt större andel av kommunens intäkter.
I Västervik bedriver kommunen affärer genom uthyrning av campingplatser och turistboenden, lägenheter och lokaler, fastighetsutveckling, byggnation, tillverkning och försäljning av drivmedel, sophämtning, återvinning, elhandel, leverans av fiber och bredband, restaurang, äventyrsbad, asylboende med mera. Och verksamheterna blir allt fler.
Västerviks kommun för idag en politik där de kommunala bolagens vinster döljer den reella skattenivån, liksom behovet av ett bättre företagsklimat. Samtidigt urholkar bolagen skatteunderlaget genom att konkurrera med det privata näringslivet på ojämlika villkor.
När offentliga bolag sakta men säkert breder ut sig på bekostnad av det privata näringslivet är det inte en överdrift att tala om en långsam kommunalisering av näringslivet. En form av socialisering som ofta initieras, påhejas eller passivt stöds av borgerliga partier.
Sverige behöver ett bättre kommunalt utjämningssystem. Och väljarna förtjänar en uppriktig politisk diskussion kring de kommunala bolagens konsekvenser. Tills dess fortsätter elefanten i rummet att svälla.