En sådan utredning finns sedan december 2020 och var ett krav från Liberalerna i januariöverenskommelsen.
Nu ändrar regeringen uppdraget så att utredaren även tittar på andra lösningar än att flytta huvudmannaansvaret. Dessutom tillförs nya uppdrag. Honnörsordet som vi lärt oss känna igen är ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen”. Vad det nu än innebär verkar regeringen tycka att det går att göra utan att staten åter blir huvudman.
Liberalerna är förstås arga då de blir av med sin kanske viktigaste framgång de fick som tack från för att stödja den grönröda regeringen. Nyamko Sabuni har argt kommenterat att Socialdemokraterna spelar roulette med eleverna när de klamrar sig fast vid kommunaliseringen från 1990-talet.
Nyamko Sabuni är inte ensam om att vilja se staten som huvudman för grundskolan. Det vill även Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. En udda sammansättning partier kan tyckas. Staten som arbetsgivare skulle också kunna hjälpa att stärka läraryrkets status och villkor. Visionen att staten åter ska bli huvudman delas även av lärarfacken och Skolledarna. (Skolvärlden 14/3)
Man ska inte tro att det finns någon enskild åtgärd som kan rädda svensk skola ur sin kris. Skolans problem har alltför många bottnar. Betygssystemet, avsaknaden av centralt rättade prov, de förhärskande pedagogiska idéerna, bristen på goda läromedel, kvalitén på lärarutbildningar, stöket i klassrummet, den alltför långt dragna individanpassningen, språksvårigheter, kulturkrockar och segregation. Listan på utmaningar som behöver hanteras kan göras lång.
Men om staten gick in som huvudman i stället skulle två stora problemområden lättare kunna hanteras. Det ena är likvärdigheten mellan olika skolor. Staten har bättre möjlighet än kommunerna att stärka upp de skolor som behöver mest stöd. Det andra området är lärarnas löner och läraryrkets status. De flesta bedömare är ense om att kommunaliseringen innebar ett betydande avbräck för lärarprofessionen.
Att regeringen ändrar utredningens uppdrag visar att Socialdemokraterna inte är intresserade av något återförstatligande av huvudmannaskapet. Ett sådant skulle ju med automatik problematisera hur kommunerna har hanterat skolan. Och där vill S inte att skoldebatten ska hamna. De vill i stället skapa en bild av att det är friskolorna som är problemet.
Exakt vad S vill göra med friskolorna vill man dock lämna osagt. För samtidigt som skolutredningens uppdrag ändrades förlängdes också tiden. I stället för att presenteras i maj ska utredning presenteras i oktober – efter valet. Se där, ett effektivt sätt att få bort skolan från valrörelsen. ”Vi väntar på utredningen”, kommer det att heta.