Givet den säkerhetspolitiska situationen borde uppdraget inte ha varit omöjligt. Enligt en bred uppgörelse får nu Försvarsmakten två miljarder och det civila försvaret 800 miljoner.
Ur den borgerliga oppositionens perspektiv är det ett misslyckande av rang. För oss enskilda medborgare är förstås två miljarder en ofantlig summa. Men i budgetsammanhang är det småpotatis. Inte minst i ett läge där det handlar om att köpa krigsmateriel på en marknad dit alla nu rusar. Oppositionens arbete med att påverka regeringen gav ett magert resultat.
Det här lär oss några saker. För det första: Socialdemokraterna är mästare i fördröjningsstrid. De har dragit allt i långbänk. Stödet till Ukraina med vapenleveranser tog veckor. Natofrågan har regeringen också försökt sopa under mattan med alla möjliga och omöjliga argument. Och till slut gick man alltså bara med på med på minimala tillskott till det egna försvaret.
Det är uppenbart att Socialdemokraterna satsar sina kort på att Putin snart ska vara borta och allt då kan återgå till det normala. Till dess handlar det för S om att vinna tid och inte binda upp sig för att ge försvaret mer pengar. En särskilt snygg manöver var att i retoriken gå med på oppositionens krav att höja försvarsanslagen till Nato:s mininivå på två procent. Men medan Moderaterna krävde att budgetökningen skulle vara på plats till 2025 satte regeringen ingen tidsram. Nu lyckas Peter Hultqvist (S) framstå som handlingskraftig utan att egentligen ha givit efter en tum.
Klart är att om Socialdemokraterna inte är beredda att på allvar höja försvarsanslagen i det här läget kommer de aldrig att vara det. Och om oppositionen inte förmår att pressa regeringen till att höja försvarsanslagen i det här läget kommer den aldrig att förmå det.
Vad Moderaterna måste lära sig är att breda överenskommelser med S om försvaret inte längre kan vara målet. Moderat försvarspolitik måste baseras på en egen idé om vad försvaret behöver.
Moderaterna måste också sluta att argumentera som ekonomer när det kommer till försvaret. Vad två procent av BNP om ett antal år betyder i verkligheten är svårt att förstå. Bättre vore att beskriva vad som händer om Sverige hamnar i krig utan egen UAV-förmåga, eller utan reservpersonal till flygvapnets basförband och marinens logistikenheter. Väljarna behöver förstå vad som måste köpas och varför.
Försvarspolitiken har snabbt gått upp som den fråga väljarna prioriterar högst. Sedan urminnes tider är Moderaterna Sveriges försvarsvänliga parti nummer ett. Det ska bli intressant att se om M lyckas att öka sitt stöd i opinionen. Eller kommer det bli som med området brott och straff? När samhällsutvecklingen leder till att alla tycker som Moderaternas kärnväljare lyckas partiet ändå inte att omvandla medhållet till väljarstöd, eller pressa regeringen till verkliga reformer.