Strategisk autonomi syftar frĂ€mst pĂ„ EU:s förmĂ„ga att försvara sig sjĂ€lv, utan att behöva förlita sig pĂ„ USA. Det betyder likvĂ€l sĂ€kerstĂ€llande av ekonomiskt vĂ€lstĂ„nd och förmĂ„gan att forma globala normer och vĂ€rderingar. Kort och gott â att vara en mĂ€ktig och sjĂ€lvstĂ€ndig aktör i det geopolitiska spelet.
Under Trump-Ă„ren har idĂ©n om strategisk autonomi fĂ„tt allt större betydelse, inte minst i försvarssammanhang. Den amerikanske presidenten ansĂ„gs â pĂ„ goda grunder â vara en opĂ„litlig bundsförvant. Men nĂ€r Joe Biden valdes visade det sig snabbt att USA förvĂ€ntar sig att EU klarar av att ta hand om sig sjĂ€lv.
USA vĂ€ljer numera att prioritera de kommande decenniernas geopolitiska brĂ€nnpunkter â framför allt Kina. Kvar stĂ„r gamla Europa och stampar förvirrat. Ett Europa som dessutom inte kan komma överens, vare sig det gĂ€ller klimatstrategi, nĂ€ringslivsregleringar eller krisberedskap. Av den anledningen har det ofta varit svĂ„rt att finna gemensamma strategier nĂ€r det uppkommit ovĂ€ntade problem. Eller vad sĂ€gs om hjĂ€rtklappningen som uppstod nĂ€r belarusiska styrkor bokstavligt talat knuffade migranter in i EU, som en form av hybridkrigföring? Vi sĂ„g det inte komma â en reaktion inte helt olik diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas flygplanskapning tidigare i Ă„r.
Ăn vĂ€rre Ă€r att protektionism, och en smĂ€rre besatthet av regelverk och byrĂ„krati, har tillĂ„tits att bli den strategiska autonomins ledstjĂ€rna. Detta i stĂ€llet för att frĂ€mja innovation och företagande. EU:s kommissionĂ€r för den inre marknaden, Thierry Breton, har till och med hĂ€vdat att globaliseringen har gĂ„tt för lĂ„ngt. Förra Ă„ret lanserade han en ny strategi, med det uttalade syftet att ta industrier âhemâ till EU.
Protektionism Ă€r sĂ€llan synonymt med vĂ€lstĂ„nd. Ytterst lite tyder pĂ„ att det blir annorlunda denna gĂ„ng, oavsett vad Breton försöker intala sig. Dessutom kommer globaliseringen att fortgĂ„, vare sig EU vill det eller inte. Inom nĂ„gra decennier berĂ€knas den globala ekonomins kĂ€rna flyttas frĂ„n vĂ€st till Kina och Indien. Det Ă€r lĂ€nder som har mycket â inklusive humankapital av en storlek Europa aldrig skulle vĂ„ga drömma om.
Om EU vill försvara sin rÀttmÀtiga plats i vÀrlden Àr slutenhet fel vÀg att vandra. Endast med hjÀlp av en fri ekonomi kan vi sÀkerstÀlla vÄr relevans globalt. Dessutom krÀvs ett starkt försvar som bygger pÄ en stabil inhemsk beredskap, men Àven allianser med demokratier vÀrlden över. Ensam Àr aldrig stark. Det gÀller inte minst Europa.