Regeringen får nu emotta svidande kritik från Riksrevisionen för sin budgethantering. Ordning och reda i de statliga finanserna var alliansregeringen och Moderaternas motto. Det är knappast det som bygger valframgång, men det är viktigt för svensk ekonomi och bör eftersträvas.
Efter 90-talskrisen infördes ett budgetpolitiskt ramverk som innehöll ett tak för de statliga utgifterna. Men finansminister Magdalena Andersson (S) respekterar varken tidigare socialdemokrater eller svenska skattebetalare.
Vore regeringen en bolagsstyrelse hade revisorerna underkänt den. Regeringen har fattat beslut som den inte har befogenhet att fatta och fifflat med siffrorna så att det ser ut som att ekonomin är bättre än den egentligen är.
När Riksrevisionen granskade Årsredovisningen för staten år 2015 konstaterade myndigheten att regeringen valt att tidigarelägga utgifter som egentligen skulle ha skett under 2016 till 2015. Det innebär att man frångår utgiftstaket och får det att framstå som att man har mer pengar än vad som egentligen är fallet. Taket finns till för att förhindra att tillfälligt höjda skatteintäkter används för utgifter som sedan kan vara svåra att minska igen när skatteintäkterna återgår till en lägre nivå.
Sverige har i dag goda offentliga finanser, till stor del för att man under 90-talet införde ett strikt ramverk för politikerna att förhålla sig till. Men enligt Riksrevisionen ökar statens utgifter snabbare än väntat. Ökningarna hänförs dessutom till områden som riskerar att delvis bli permanenta, som utgifter för integration.
För att klara av asylmottagningen och integrationen borde regeringen skära i de offentliga utgifterna. Allianspartierna har presenterat reformer för att minska kostnader för asylmottagandet och förbättra integrationen. Men regeringen väljer hellre att kringgå regelverket.
Riksrevisionen konstaterar att regeringens beslut att tidigarelägga utgifterna borde ha godkänts av riksdagen. Socialdemokraterna är inte kända för att hålla ordning i statens finanser och Miljöpartiet är ett parti byggt på visioner, utan någon erfarenhet av att regera. Men sällan har kritiken från Riksrevisionen varit så skarp.
Magdalena Andersson talar gärna om giriga företagare som flyttar pengar utomlands. Men själv har hon inga ambitioner att följa det ramverk som satts upp. Det visar på dubbelmoral. Att kräva att företagare inte bara följer det strikta regelverk som stiftats av politiker och myndigheter, utan även ska ta ett moraliskt ansvar för svensk ekonomi framstår som befängt när politikerna själva inte följer de regler som ålagts dem.
När våra högst uppsatta politiker med ansvar för Sveriges ekonomi får så allvarlig kritik från Riksrevisionen är det dags att reagera. Man vinner inga val på att plädera för ordning och reda i statens finanser. Men man kan förlora val på att handla ohederligt och inte ta ansvar för medborgarnas pengar.