Hur stort behöver ett landsting vara, eller en kommun för delen? Och vem ska bestämma det? Klart är åtminstone att Sveriges kommuner och landsting, SKL, är för större landsting eller regioner, likaså var den borgerliga regeringen och den nuvarande rödgröna.
I en stor artikel i Dagens Nyheter (21/7) intervjuas bland andra civilminister Ardalan Shekarabi (S). Han inser att Sverige står inför en stor utmaning, runt hälften av landets kommuner har i dag ett lägre befolkningsantal än i början av 1970-talet. Shekarabi uttrycker också förvåning över att de här frågorna inte har uppmärksammats mer de gångna tio åren. Möjligen är det ett tecken på ministerns fokus, för nog har frågorna debatterats, och livligt dessutom. Huruvida somliga har lyssnat är en helt annan fråga.
Shekarabi avser att komma med ett förslag om ny landstingsindelning under den nuvarande mandatperioden. Nästa år kommer dessutom en utredning om kommunerna att sjösättas. Det förefaller handla om den typiska, centraliserade ryggmärgsreflexen: Landet är inte tillräckligt effektivt – alltså rationaliserar vi det.
Det är inget fel i rationalisering i sig. Större kommuner har förutsättningar att vara effektivare än mindre, landsting likaså. Möjlighet att dela på kostnader för central kompetens är en viktig anledning. Rationaliseringen behöver dock springa ur en vilja hos dem berörs av den, i det här fallet landstingens och kommunernas invånare, snarare än ur dekret från Stockholm. Redan i dag samarbetar många kommuner med varandra, ofta i bolagsform, för att sköta vissa uppgifter. Det räcker dock inte för civilministern.
Kanske är det inte undra på. Ju mer grandiosa visioner en politiker har, desto mer krävs det av andra. Ofta i form av inbetald skatt. Socialdemokraterna är ett utopistiskt parti, så har det alltid varit. Det är ingen slump att arbetarrörelsen har drivit på urbaniseringen. Fackligt har det skett med principen om enhetslön och politiskt genom det offentliga trycket på ekonomin i form av höga skatter. Båda har ställt höga krav på effektivitet på företagen.
Var återfinns denna höga effektivitet främst? Jo, i städerna. Där är befolkningsunderlaget som störst och där finns möjligheterna att framgångsrikt driva verksamheter som inte skulle gå runt på andra håll i Sverige. Bättre därför att låta rörelser gå omkull och att folk flyttar till städerna och ytterligare eldar på processen.
Detta är dock inget som enbart vänstersidan kan beskyllas för. Alliansen gjorde visserligen mycket för att öka lönsamheten av arbete, vilket har viss betydelse, men det har inte varit tillräckligt. Och den likgiltiga attityden till landsortens välmående är svår att få ihop med devisen om att alla arbeten är bra arbeten.
Det finns ingen anledning att ha ett skatte- och regelsystem för hela landet om det är utformat efter storstädernas situation. Släpp loss den kraft som finns utanför städerna och låt hela landet leva. Det är en väsentligt bättre ände att börja nysta i än att tvinga igenom kommunreformer.