Men en grupp som kan ha börjat bli besvikna är lärarna. Skälet är en debattartikel som Johan Pehrson skrev i Expressen 20/6, med rubriken ”Socialdemokraterna vill tillbaka till flumskolan.” I artikeln försvarar Pehrson F-betyget och återupprepar Jan Björklunds retorik om ”flumskolan”.
Anledningen till att Pehrson kastade sig ut i skoldebatten var att skolminister Lina Axelsson Kihlbom sagt att hon vill ta bort F-betyget eftersom det slår ut elever ur skolsystemet. Liberalerna vill behålla med argumentet att regeringen annars bara sopar problemen under mattan.
Det finns förstås en poäng i det. Men det finns faktiskt också goda anledningar att fundera över F-betygets vara eller inte vara. En sådan är att F-betygen skapar orimligt mycket merarbete för lärarna. Sveriges lärare har just avslutat vårens betygssättning, och de flesta är mer än lovligt trötta på F-betyget. En elev som ligger på F-nivå har redan gett upp och slutat att anstränga sig. Då hamnar all pressen på läraren som måste samla dokumentation och sätta in extra åtgärder för att undvika F. Lärarna tvingas att lägga tid på att nå ointresserade elever med olika förslag om kompensationsuppgifter.
I praktiken leder det till att många elever som egentligen presterat F skrivs upp till E. Det här vet förstås både elever, lärare, föräldrar och skolledare om. F-betyget skadar därför tilltron till hela betygssystemet. Om Johan Pehrson verkligen vill leda Sveriges främsta skolparti borde han visa att han också ser problemet.
Men Pehrson gräver faktiskt ned sig ännu djupare i terräng som är svår att försvara. I artikeln i Expressen passar han också på att hylla företrädaren Jan Björklund och dennes kamp mot ”flumskolan”. Visst hade Jan Björklund stora förtjänster. Inte minst har hans reformer bidragit till en mer rimlig löneökning för lärarna. Men Björklund gjorde också en hel del fel som utbildningsminister. Han lade till exempel en stor dokumentationsbörda på lärarna, och inte minst undergrävde han skolans och lärarprofessionens ställning genom att hamra in just begreppet ”flumskola”.
Alla förstod vad han menade, men att tala om flumskola är svepande och träffar alla som jobbar i skolan. Det är orättvist för de flesta där jobbar hårt och intresset för traditionella och beprövade undervisningsformer är stort. I stället för att tala i grova schabloner som flumskola är det bättre att peka mer exakt på de delar som inte fungerar. Och dit hör det målrelaterade betygssystemet med sina svårtolkade kriterier.
Johan Pehrson borde ta chansen som ny partiledare att lägga ut kursen för en ny liberal skolpolitik. Varför inte vara den som vågar säga att det målrelaterade betygssystemet inte har visat sig fungera och att det är dags att gå tillbaka till ett relativt, som den gamla 1-5 skalan. Då kan omotiverade elever få sin etta och gå vidare i livet. Läraren kan fokusera på andra saker än kompensationsuppgifter.