Sveriges första amnesti för explosiva varor är sedan den 11 januari till ända efter tre månader. En officiell summering ska göras av Polisen, men sedan ett tag har man kunnat konstatera att amnestin inte hade den effekt som Polisen hoppades på. Av allt att döma är det nämligen mycket lite av det som inkommit som kommer från kriminella miljöer.
De varor som har lämnats in i betydligt större utsträckning är sprängämnen, exempelvis för jord- och skogsbruk, och pyroteknik, såsom fyrverkerier. Det är alltså föremål och ämnen som visserligen skulle kunna orsaka skada, men som funnits i händerna på människor som knappast haft sådana avsikter. För personer som råkat sitta på sådana olagliga varor, exempelvis genom arv, torde dock amnestin ha varit ett välkommet tillfälle att få dessa omhändertagna av Polisen utan att riskera straff.
Bättre än att dessa personer utan kriminella avsikter tvingas vänta in amnestier vore att införa en permanent amnesti för explosiva varor. Då kan den som råkar sitta på sprängmedel, en handgranat eller fyrverkerier av oskyldiga anledningar direkt bli av med dessa utan risk. Samtidigt får Polisen möjlighet att kontinuerligt städa undan föremål som faktiskt kan vara farliga om de råkar hamna i fel händer.
En liknande ordning borde även finnas för vapen, men då i form av möjlighet att ansöka om personlig licensamnesti. En person som kanske har missat fönstret för att söka licens för ett vapen som tillhört en avliden anhörig kan då få en personlig prövning hos Polisen. Om allt står rätt till kan den personen antingen själv ansöka om licens för vapnet, sälja det eller lämna in det till Polisen.
Det finns inget egenvärde i att människor utan avsikt att skada inte ges möjlighet att göra rätt för sig, utan att riskera straff. Att personer hamnar i en vapenrättslig återvändsgränd är illa. I värsta fall kan dessa vapen dessutom hamna hos kriminella om man inte inför en möjlighet att göra dem legala.
Vad gäller den verkliga brottsligheten som hotar och skadar människor måste Polisen och politiker inse att återkommande amnestier inte fungerar – varken för vapen eller explosiva varor. Av de handgranater som Polisen hoppades få in från de kriminella gängen kunde man efter halva amnestin endast räkna till elva stycken, och det är oklart om någon av dem faktiskt härrör från grov brottslighet. Av kommentarer från poliser mot slutet av amnestin kan konstateras att handgranaterna fortsatt utgör en liten andel av de inlämnade varorna.
Om en permanent amnesti för explosiva varor samt en möjlighet att ansöka om personlig licensamnesti införs kan de tidsbegränsade amnestierna helt läggas åt sidan. Då kan Polisen i stället koncentrera sig fullt ut på att bekämpa den organiserade brottsligheten med metoder som fungerar.