I den bästa av världar skulle alla följa reglerna, som finns för att vi ska kunna ge skydd till de som verkligen behöver det. Men dessvärre struntar många i myndighetsbeslut om att lämna och håller sig kvar i Sverige för att på nytt försöka få uppehållstillstånd.
Av den anledningen finns i dag en preskriptionstid på fyra år för besluten, innan en person kan söka igen. Mycket tyder dock på att det är för kort tid. Politiskt beslutade förmåner och undantag från reglerna gör att många med avslag ändå väljer att stanna kvar för att leva fyra år i skuggsamhället.
Att förlänga tiden som måste passera innan en ny asylansökan kan göras ser ut att vara en rimlig lösning för att fler människor utan skyddsskäl faktiskt ska lämna Sverige. Enligt uppgifter till SR Ekot (5/5) ligger ett förslag på tio års preskriptionstid hos den migrationspolitiska kommittén, där alla riksdagspartier ingår. Det ska inte framstå som ett rimligt alternativ att olagligt stanna kvar i Sverige, i ett skuggsamhälle präglat av utsatthet och misär, för att kunna söka asyl på nytt.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet vänder sig emot förslaget, eftersom de utgår från att människor som får avslag fortsatt kommer att stanna kvar och leva längre tid i skuggsamhället. Men jämfört med tio år utanför lagen i Sverige lär möjligheten att med svensk hjälp bygga ett nytt liv i hemlandet framstå som ett bättre alternativ för betydligt fler.
Tio år efter avslag på asylansökan är en hård men välbehövlig avvägning. Det vore även rimligt att personer som ändå stannar kvar i Sverige inte får tillräkna sig de tio åren, för att göra det tydligt att ett liv i skuggsamhället inte är en framkomlig väg över huvud taget.
En olycklig, men nödvändig, konsekvens blir att det då inte går att söka asyl i Sverige inom tio år även om skyddsskäl plötsligt skulle uppstå i hemlandet. Då finns möjligheten att vända sig till andra länder. Att, som Sverigedemokraterna vill, helt ta bort möjligheten att någonsin söka asyl i Sverige efter avslag vore däremot att eliminera den medmänsklighet som våra regler också behöver ha. Vi bör vara öppna för att personer utan skyddsskäl kan få det senare i livet.
En av de viktigaste egenskaperna i Sveriges nya migrationspolitik måste vara tydlighet. Att få nej på sin asylansökan ska vara ett absolut beslut, som inte lämnar dörren på glänt för den som lever vid sidan av lagen i ett antal år. Det måste framgå redan vid ansökningstillfället.
Ständigt nya chanser, undantag och kryphål, som gymnasieamnestin och spårbyten, skapar en osäkerhet som gör att människor utan skyddsskäl ändå vill försöka få tag om de halmstrån som tidigare har tillfallit andra. Därför behöver vi skärpa lagstiftningen, med rimliga avvägningar, för att faktiskt kunna ge skydd till människor som verkligen behöver det.