Jag läser Anders Hansens bok "Hjärnstark". Det är jag inte ensam om. Den har sedan den kom ut härom året sålt i flera hundra tusen exemplar. Anledningen är sannolikt att den ger en gedigen, men ändå lättbegriplig, genomgång av forskningsläget om värdet med motionen. Hansen visar på ett övertygande sätt hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan så att man inte bara mår bättre psykiskt och lider mindre av stress, utan även får bättre minne, koncentration och kreativitet. Boken kan därför varmt rekommenderas till personer som, likt mig själv, har lite svårt att kommer över tröskeln och ut i löparspåret.
Men jag fastnar särskilt för kapitlet kring motionens påverkan på skolbarn. Utöver alla hälsomässiga fördelar gynnas även inlärningen. Det Hansen visar är att skolgymnastiken inte främst handlar om att bli bättre på sport, utan att bli bättre på teoretiska ämnen – som matematik och svenska. Utan att öka antalet skoltimmar i teoretiska ämnen blev de ändå bättre på just dessa, tack vare ökad fysisk aktivitet.
Effekterna märktes i studier både på kort och på lång sikt. Ett enda pass med fysisk aktivitet i några minuter gav tioåringar bättre koncentrationsförmåga. Ett pass på någon kvart ökade läsförståelsen i olika åldrar. God kondition ger bättre resultat på minnestester. Även andra kognitiva förmågor såsom arbetsminne, simultankapacitet och förmågan att planera och utföra sitt skolarbete synes förbättras av den fysiska aktiviteten. Och bland elever som hade gymnastik varje dag jämnades skillnaden ut mellan pojkarnas och flickornas skolresultat.
Undersökningar visar att svenska ungdomar inte rör sig mer, möjligen till och med mindre, än andra länder inom EU. Samtidigt visar en OECD-rapport att svenska grundskoleelever får färre antal timmar lärarledd undervisning än OECD-snittet. En satsning för ökade skolresultat skulle kunna läggas på utökad idrott, utan att förändra undervisningstiden för övriga ämnen.
Nu är det lättare sagt än gjort på lokal nivå. Undervisningen i skolan är tämligen hårt styrd av läroplaner och timplaner. De satsningar som görs bygger därför ofta på frivillighet och inte som en del av undervisningen. VT har tidigare rapporterat om skolor, såsom Skogshagaskolan, vilka beviljats medel för satsningar på att aktivera barnen. Pulsrum och frivilliga pulspass utgör goda exempel på hur enskilda skolor kan påverka aktivitetsnivån utanför timplanen. Visst utrymme finns ändå för kommuner och skolor att påverka undervisningstimmarna i enskilda ämnen.
Möjligen kan folkhälsoperspektivet vara en väg framåt. Mer fysisk aktivitet i skola och förskola ingår i de nationella folkhälsomålen. I kommunen har arbetet med att ta fram en folkhälsostrategi nyligen inletts. VT rapporterade från kommunens folkhälsodag i juni, där flera aktörer pekade på värdet av fysisk aktivitet i skolan.
Att skolbarnen får upp pulsen under skoldagen, gärna inledningsvis, är dock inte bara en folkhälsofråga, utan en bildningsfråga. Och en fråga om att öka barnens möjligheter i livet.