I dagarna återvänder eleverna till skolbänken efter sommarlovet. För somliga är det en orolig återgång till stökiga klassrum. Men för andra innebär skolstarten att en trygg vardag återupprättas.
För de drygt 110 000 barn som är födda 2013 blir skolstarten deras första, och markerar början på en tio år lång skolplikt. Årskullen är den första att ha förskoleklassen som ett obligatorium, och deras grundskola blir därmed ett år längre än tidigare. Förändringen är ett resultat av en lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet.
Den allmänna skolgången har en lång och stolt tradition i Sverige som härrör från folkskolereformen som infördes 1842. Ett ännu längre arv än så har ståndscirkulationen i det svenska samhället, som i dag efterfrågas av politiker, även om det numera kallas social rörlighet. Utbildning som något för alla har alltså länge varit både en självklarhet och en nödvändighet. Ett litet och geografiskt avlägset land som Sverige har aldrig haft råd att lämna någon utanför.
Trots att skolan ska vara ett rum för hopp beskrivs ofta stökiga skolmiljöer där allt fler elever upplever otrygghet. Lärare vittnar om kaosartade klassrum, mobbning och hedersförtryck. Dessa allvarliga problem lär knappast lösas med ytterligare ett års skolgång. Att plåstra om sjunkande Pisa-resultat med pedagogik och värdegrunder hjälper inte de strukturfel som finns i svensk skola. Lärarauktoriteten har urholkats i takt med att katederundervisningen förkastats. Krav på nyanserade resonemang flyttar fokus från fakta och förståelse. Stökiga korridorer skapar oro som försvårar inlärningen.
I romanen Fallen flicka (Rabén & Sjögren 2009) skildrar författaren Cecilia Wahldén berättelsen om femtonåriga Rona som lever under hedersförtryck. I boken har Ronas lärare Monika specialgjort hennes schema så att hon ska få en extra timme i skolbiblioteket varje eftermiddag för att slippa gå hem, eftersom familjen inte låter henne tillbringa sin fritid utanför hemmet eller klassrummet. Berättelsen är fiktiv men representerar något som är en verklighet för många flickor och pojkar. Likaså kan de med hemmiljö som präglas av våld eller missbruk hitta en trygg punkt i skolan. Och det är också där som sociala problem kan upptäckas av lärare eller annan personal.
För många elever bidrar detta till att skolmiljön står som kontrast mot hemmets trygga vrå. Att läsa läxor i köket är för många att föredra framför klassrum där hörselkåpor erbjuds för att ljudvolymen är så hög. Men för andra elever är skolmiljön trots allt att föredra. Vissa elevers enda lagade mål mat om dagen intas i skolmatsalen, i stället för där hemma. För de som växer upp i social utsatthet beskrivs ofta skolan som en biljett till en bättre framtid. Men under den sociala resan kan skolan också erbjuda en trygg plats.
För vissa elever utgör skolplikten mer än en garant för kunskap. Precis som en kunskapstradition ärvs ner för varje ny årskull som börjar skolan, ger den också många en chans att bryta ett nedärvt utanförskap.