Det är vanligt att särskilt begåvade barn mår dåligt. SVT har intervjuat två föräldrar till ett barn med över 130 i IQ. Marcus och Gunilla Olofsson berättar att deras son mådde dåligt av att repetera saker han redan kunde i skolan, istället för att få gå vidare och lära sig något nytt. Många föräldrar känner igen sig i Marcus och Gunillas beskrivning. Enligt SVT är fem procent av eleverna i skolan särskilt begåvade och av dem mår 90 procent dåligt.
Anita Kullander, psykolog och expert på särskilt begåvade barn säger till SVT att ”eftersom de själva inte vet vad det beror på och märker att de har annorlunda sätt att tänka så börjar de tro att det är fel på dem”. Hon jämför situationen för de begåvade barnen med hur det skulle vara för ett normalbegåvat barn att gå i en särskoleklass.
För att undvika att begåvade barn ska må dåligt har föreningen Mensa ett program som heter GCP, Gifted Children Programme. Programmet är utformat för de Mensa kallar för särbegåvande barn, barn med ett IQ över 130. Syftet med nätverket är framförallt att sprida information om särbegåvning och att man ska kunna träffa andra unga med särbegåvning.
I Sverige kräver Mensa dock inget test för att man ska få vara med i programmet utan det handlar om vilka symptom i beteendet barnen har. Några av symtomen är att barnen söker sig ofta till äldre personer, är extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor kan uppfattas som provocerande eller att barnen kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för att få kontakt.
Begreppet särbegåvade barn är ganska nytt i Sverige. Tidigare har det enbart talats om högpresterande eller lågpresterande barn. Skillnaden när man använder ordet begåvad är att man då också erkänner att det finns vissa barn som behöver mer stimulans och utmaning inom skolan. Under sin tid i regering lade Alliansen in som krav i den nya läroplanen att elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Det var ett viktigt steg för att styra om från de tidigare kraven för eleverna som innebar att alla ska nå godkänt.
Förr lades stora resurser tidigare på de elever som inte uppnådde målen, medan de som enkelt klarade målen och blev understimulerade i skolan inte var en prioriterad grupp. Det ledde därför ofta till att dessa barn började må dåligt. Nu har Skolverket gett lärare och forskare i uppdrag att ta fram material för att hjälpa lärare och speciallärare att upptäcka särbegåvningar hos eleverna och hur man kan utforma undervisningen för att främja dessa elevers utveckling. Men förändringen går långsamt och fortfarande mår nio av tio begåvade elever dåligt.
Det är olyckligt att barn mår dåligt på grund av sådant som vuxna med små medel kan påverka. Därför behöver mer information spridas om begåvade barn, och fler skolor behöver ge utmaningar i undervisningen till de särbegåvade barnen.