Skola om bråkstakarna i stället

När vardagen i skolan präglas av stök och bråk drabbas främst de elever som har störst behov av en lugn och trygg miljö.

Ledare2020-03-12 04:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Därför är det välkommet att Liberalerna nyligen har presenterat flera förslag för en ordningsam och läroinriktad skola.

Viktigast är förslaget att avskaffa det statliga Barn- och elevombudet, Beo. Det har alltmer missbrukat sitt uppdrag att skydda elever mot kränkande beteende. Exemplen på fullt rimliga ingripanden som Beo har krävt skadestånd för är återkommande. Det har bland annat handlat om en elev i Lidköping som blockerade skolkorridoren med en soffa och därför blev bortlyft, och förra året i Malmö bars en elev ut som vägrade sluta banka på sin skolbänk under lektionstid.

Med tanke på ivern hos Beo är det förståeligt att många lärare är rädda att bli anmälda. En undersökning från Lärarförbundet (20/9) fann att 40 procent är osäkra på hur de ska hantera stökiga elever som vägrar lämna klassrummet. Över hälften av lärarna har dessutom tvekat att ingripa i stökiga situationer. Det är därför föga förvånande att många skolor fortsätter att vara stökiga.

I Skolinspektionens senaste skolenkät svarade färre än hälften av eleverna i nionde klass att skolans ordningsregler följs och över en tredjedel att de saknar studiero. Detta är särskilt illa för barn som inte kan ta igen det förlorade arbetet i en lugn miljö hemma. Om småsyskon leker högljutt eller om man saknar uppmuntrande föräldrar som kan hjälpa till är tiden i skolan oumbärlig. Därför kan inte några få bråkstakar tillåtas förstöra studiemiljön.

Utan hotet från Barn- och elevombudet lär fler lärare vara trygga i att upprätthålla ordningen i klassrummet. Det är också rimligt att lägga ner institutioner som inte fungerar, i stället för att bara lägga till nya regleringar.

För att ytterliga stärka lärarnas roll vill Liberalerna bland annat också att anmälningar i första hand ska gå till skolans huvudman i stället för Skolinspektionen. Därtill vill partiet ändra skollagen så att bedömningen av kränkningar inte ska utgå från elevens subjektiva upplevelse.

Särskilt det senare är nödvändigt eftersom det har gått inflation i begreppet. Kränkningar uppfattas ofta inte längre som allvarliga överträdelser mot elevernas värdighet eller mänskliga rättigheter. Utan lärare har anmälts bara elever känner sig illa till mods. I fallet i Malmö ansågs till exempel kränkningen vara att ingripandet skedde inför klasskamraterna.

Ett förslag som skiljer sig lite från de övriga är att ta bort elevinflytandet över skolans ordningsregler. Självklart finns det ett värde i att elever kan lämna förslag. Och regler följs i högre grad om de uppfattas vara rimliga av alla. Men de bör grundas utefter behov och effektivitet, inte popularitet, och det kan personalen bäst bedöma.

Elever som stör måste kunna disciplineras för att ge resten lugn och ro. Att skolan stöder lärande är nödvändigt så att utanförskap inte går i arv.