I ett internt dokument från Skogsstyrelsen framgår att myndigheten överväger att sluta registrera nyckelbiotoper (ATL 6/9). Det är rimligt – systemet har svällt utom kontroll och enskilda skogsägare har drabbats hårt.
Från början var det tänkt att inventeringarna av nyckelbiotoper skulle hitta och lista ett exklusivt antal naturpärlor runt om i landet. Men systemet har i dag blivit något annat än det avsågs från början.
Att en skog klassas som nyckelbiotop riskerar att göra den närmast osäljbar. Anledningen till det är att alla stora skogsbolag är anslutna till certifieringar som förbjuder köp av träd från nyckelbiotoper. När klassificeringen enbart skulle omfatta mindre arealer var det inget problem. Då fanns det även en chans att staten skulle kunna ersätta markägarna för att områden avsatts som ett led i att nå riksdagens miljömål. Men i takt med att arealen skog registrerad som nyckelbiotop ständigt har ökat har inte de statliga anslagen räckt till.
I praktiken har det inneburit att skog klassad av staten som nyckelbiotop blir närmast värdelös ekonomiskt. Den här situationen verkar även av en del ha setts som ett billigt sätt för staten att skydda skog. I en debattartikel i Dagens Nyheter (11/4 2017) skriver ett gäng forskare att ”nyckelbiotoper är i sig ett kostnadseffektivt sätt att skydda rödlistade arter.” Att kostnaden tas av privatpersoner, som får se pensionspengarna eller fädernearvet gå upp i rök, verkar inte tas hänsyn till.
Inventeringen av nyckelbiotoper kanske inte heller är ett effektivt sätt att hitta pärlorna i naturen. Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF, har i Smedjan (17/1 2018) påtalat att registreringar av rödlistade arter säger betydligt mer om var biologer befunnit sig än vilka områden som har särskild betydelse för flora och fauna, och därmed bör registreras som nyckelbiotoper.
Om Skogsstyrelsen helt upphör med att registrera nyckelbiotoper och i stället utvecklar en ny metod för att samla kunskaper om höga naturvärden betyder det dock inte att alla problem försvinner. De skogsägare som redan har fått sin skog klassad som nyckelbiotoper och inte ersatts av staten får inte glömmas bort. Det är enorma ekonomiska värden som står på spel. Staten har en betydande skuld till en del av landets skogsägare. Det offentliga får inte smita från ansvar.
Det finns även en risk att ett nytt system för registrering av värdefull natur skapar nya låsningar. Det bästa vore om Skogsstyrelsen i utvecklingen av en ny process tar större hänsyn till hur skogsbruket kan vara en förutsättning för att bevara naturvärden, snarare än ett hot. Den höga konfliktnivå mellan myndigheter och markägare som nyckelbiotoperna har gett upphov till är ett avskräckande exempel.
Skogsstyrelsen bör skrota systemet med nyckelbiotoper. Men de redan drabbade skogsägarna får inte glömmas.