Och Sverige kan bli ett av de första länderna i världen med ett slutförvar, efter att Östhammars kommunfullmäktige sagt ja till förvaret i Forsmark (SR 14/10). Det som nu återstår efter nästan 50 års förberedelser är regeringens tillstånd.
Visserligen finns alternativ. Den mest intressanta är en satsning på fjärde generationens kärnkraftsreaktorer, som kan drivas på redan använt kärnbränsle. Samtidigt skulle slutförvaret innebära betydande stimulans för ekonomin – utan att skattebetalarna behöver öppna plånboken. De många miljarder som ska betala för slutförvaret ligger i Kärnavfallsfonden, som elkunderna har betalat in till genom kärnkraftsbolagen i nästan 40 år.
Förberedelserna för slutförvaret har varit långa. De inleddes år 1973. Och att det har krävts nästan 50 år för arbetet pekar på hur tekniskt komplicerat slutförvaret är samt vilka långa tidshorisonter som gäller på energimarknaden.
Det är förenat med enorma kostnader att bygga kärnkraftverk och utveckla tekniska lösningar som krävs för såväl slutförvaret som den dagliga driften. Dessa investeringar tar tid att räkna hem. Samma sak är det med vattenkraftverk och vindkraftsparker. För att inte tala om elnäten och att bygga upp ett helt elsystem. Allt kostar ohemult mycket pengar.
Men om kraftverks- eller nätägare kan vara säkra på att reglerna och förutsättningarna på elmarknaden inte ändras dramatiskt vågar de ändå göra de stora investeringar som krävs och slå ut dem över många år. Det är arbetet med Kärnavfallsfonden ett exempel på.
Under senare år har dock den svenska elmarknaden börjat bli alltmer svajig. Den rödgröna regeringen valde tidigt att försämra lönsamheten för att hålla igång kärnkraftverk, för att blidka Miljöpartiet. Detta ledde till akut elkris i södra Sverige och nödlösningar för att säkra försörjningen. I år har hundratals miljoner kronor betalats av staten för att hålla igång ett kärnkraftverk i Ringhals mitt i sommaren.
De tvära kasten är många, sett med energimarknadens ögon. I början av 2000-talet signalerade politiken att avfallsförbränning var framtiden, eftersom det skulle få bort många av landets deponier. Sedan kom den nu sittande rödgröna regeringen på att kraftverken som bränner avfall skulle beskattas. Och när effekterna av skatten på avfallsförbränning började märkas uppstod på sina håll elbrist. Det tvingade i sin tur fram speciallösningar och initiativ från regeringens sida för att kortsiktigt klara elförsörjningen i Stockholm och Malmö. Ett agerande som fått tjänstemän på den ansvariga myndigheten Svenska kraftnät att anklaga energiminister Anders Ygeman (S) för ministerstyre (fPlus 11/10).
Elmarknaden måste ha långsiktiga spelregler. Det krävs för att kraftverksägare ska våga investera, vilket bäddar för att elpriserna kan hållas låga till konsumenterna. Den rödgröna regeringen med Anders Ygeman agerar däremot kortsiktigt. Energiministern bör sändas till slutförvaret för att ta intryck.