Det önskar Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad i en debattartikel i DN (18/2), tillsammans med partiets gruppledare i SKR, Anders Henriksson. Hon vill att alla partier i kommuner och regioner lovar att lägga pengar på välfärden framför att sänka skatterna. Förslaget tar dock inte hänsyn till kommunernas egna behov och utgifter.
Partisekreterarens begäran bygger på ett ökat behov av välfärdstjänster i dag och i framtiden. År 2026 kommer landets kommuner och regioner att behöva 90 miljarder kronor mer för att hålla dagens välfärdsnivå beräknar finansdepartementet. Det beror dels på vår åldrande befolkning, dels på de senaste årens stora invandring. Att från centralt håll stoppa alla skattesänkningar skulle dock eliminera många incitament att driva kommunal verksamhet mer effektivt.
Kommuner har tagit på sig många andra utgifter än bara välfärdens kärna. I exempelvis Borås byggde kommunen 2017 ett kongresshus för 210 miljoner kronor med budgeterad förlust på 15 miljoner per år. Och Västerviks kommun köpte 2018 en restaurang för en miljon kronor för att hjälpa ortens ishockeylag. Dessutom förekommer uppenbart slöseri. Som när Luleå betalade 50 000 kronor till klimatångestterapi 2018. Eller när Gotlands regionstyrelseordförande samma år åkte till filmfestivalen i Cannes för skattepengar.
Rådström Baastads påstående att valet bara står mellan välfärd och skattesänkningar är helt enkelt inte sant. Kommunerna borde snarare se över sina andra utgifter. Där lär finnas åtskilliga miljoner som skulle göra nytta i välfärden.
Dessutom undergräver förslaget kommunernas självstyre. Hela poängen med lokala och regionala fullmäktige är att beslut ska bygga på lokala omständigheter. Därför varierar kommunalskatten mellan 29,18 procent i Österåker och 35,15 procent i Dorotea. Men enligt Rådström Baastad verkar alla kommuner ha det optimala skattetrycket. Eller åtminstone det minimala.
Partisekreteraren är specifikt orolig för att ökade statliga anslag till kommuner och regioner skulle leda till skattesänkningar. Men många av kommunernas ökade kostnader beror på statliga beslut som de inte hade kontroll över, till exempel placeringen av nyanlända.
Slutligen förbiser S-företrädarna att skattesänkningar även kan vara positiva. Det finns ett egenvärde i att människor själva får bestämma vad deras intjänade pengar ska gå till. Dessutom stimulerar lägre skatter ansvarstagande och mer arbete eftersom man får mer över. Detta ökar produktionen vilket ger mer välstånd, och därmed en större skattebas. Sänkt skatt behöver inte per automatik betyda minskade skatteintäkter.
Fördelarna med lägre skatt måste balanseras mot kravet på samhällsservice. Hur skattemedlen bäst ska användas bör varje kommunmedborgare via valsedeln själv få bedöma, inte S-kansliet i Stockholm.