Emellanåt briserar skandaler kring hur offentliga verksamheter använder skattemedel och bedriver sin verksamhet. Till de mest uppmärksammade på senare tid hör säkerhetskrisen hos Transportstyrelsen, slöseriet på Karolinska sjukhuset, och tveksamma helikopteraffärer hos Försvaret och Sjöfartsverket. Det mesta tyder dock på att de flesta missförhållanden finns i kommunerna, även om de inte får lika stor uppmärksamhet.
I en krönika i SvD Kultur (28/3) skriver Elisabet Andersson om bygget på Slottsholmen. Rubriken är svår att missförstå: ”Pinsamt att Ulvaeus får bygga på unika strandtomten.” Andersson ställer en intressant fråga. ”Varför finns det ingen fungerande instans som kan förhindra att kommuner ägnar sig åt pinsamt självskadebeteende?”
Det finns några olika svar på den frågan. Ett sådant är en starkare kommunal revision som synliggör felaktiga beslut och motverkar alla typer av misshushållning med skattemedel. Ett annat att politiker kräver bättre beslutsunderlag och har en bättre dialog med allmänheten (det vill säga alla utanför den snäva krets personer som skapar underlagen och tar besluten). Ett tredje svar är att ha en tjänstemannakår som präglas av plikt och oberoende.
1976 avskaffades stora delar av det straffrättsliga tjänstemannaansvaret. Och det lilla som finns kvar – reglerna om tjänstefel – tillämpas extremt sällan. Som Västerviksborna har lärt sig på sistone så har kommuner ingen skyldighet att anmäla misstänkta tjänstefel. När reglerna väl tillämpas så är det bara någon procent som klaras upp. Vidare gäller regeln om tjänstefel endast vid myndighetsutövning. Och staten och kommunerna gör väldigt mycket mer än ren myndighetsutövning.
Det här vill Alliansen ändra på. De har lagt ett förslag som riksdagen röstar om den 18 april. Förslaget innebär att straffansvaret för tjänstemän skärps. Olagliga beslut och ovarsamhet med skattepengar ska bli olagligt – oavsett om det räknas som myndighetsutövande eller ej. Det finns ett demokratiskt värde att tjänstemannaansvaret förstärks. Men det är inte desto mindre en åtgärd för att hindra skatteslöseri. I grund och botten är det en fråga om moral och effektivitet. Det stärker också allmänhetens förtroende för det offentliga.
Vidare stärker det tjänstemännens roll i det offentliga. Förslaget innebär inget utökat ansvar. Ansvaret förtydligas dock och det ger konsekvenser för den som inte uppfyller sina förpliktelser. Frågor om tjänstefel avgörs i en oberoende domstol istället för hos arbetsgivaren. Med tydligare ansvar står tjänstemännen starkare emot politiker som vill detaljstyra och gå emot de formella regelverken. Det stärker tjänstemännen som grupp och rågången mellan tjänstemän och politiker blir tydligare.
Förslaget förtjänar en bred enighet i riksdagen. Det är på tiden att medborgarna får ett reellt skydd från regeltänjande och slösande myndigheter.