Regeringen har föreslagit att arbetsgivaren ska betala 25 procent av sjuklönen för de som är långtidssjukskrivna. Syftet är mota de skenande kostnaderna för sjukfrånvaro. Företagare är en luttrad grupp som är vana vid politikers pålagor och byråkrati. Men denna gång har motståndet varit kompakt. Och det finns det anledning till eftersom förslaget är både ineffektivt och orättfärdigt.
Ett antal lokala företagare och arbetsgivare har i flera debattartiklar beskrivit konsekvenserna om sjukskatten blir verklighet. Det skulle innebära högre risker för företaget och dess anställda. Minskad vilja till nyanställningar. Och ett ökat behov av att bedöma risken för sjukdom innan anställning.
Det finns många arbetsgivare som tar ett stort ansvar och ger människor med svårigheter en chans till arbete. Äldre, personer utan gymnasieutbildning, nyanlända och de med en nedsatt arbetsförmåga är de som har det tuffast. Med hjälp av en välvillig inställning från företag kommer många ändå i arbete. Det riskerar dock att bli tvärstopp för personer med nedsatt arbetsförmåga om regeringens förslag blir verklighet.
Det finns stöd för arbetsgivare för att dessa ska anställa personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Men stödet kompenserar i regel bara för den nedsatta arbetsförmågan, så att personen kan få en full lön. Det täcker inte för sjukfrånvaro. Om arbetsgivaren måste betala för sjukfrånvaro riskerar anställningen att bli en förlustaffär även med arbetsgivarstöd. Utan detta stöd blir förlusten givetvis än större. Inget företag kan ha en person anställd om denne kostar mer än den inbringar. Av naturliga skäl väljs då dessa individer bort av arbetsgivare. Och de får ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Som företagarna själva skriver: Risken är att kompetensen blir sekundär och sjukdomen primär.
Det saknas stöd för att reformen skulle leda till minskad sjukfrånvaro. Studier och tidigare erfarenhet av åtgärden talar för motsatsen.
Arbetsgivare har tillräckligt med kostnader för sjukskrivningar idag för att vara motiverade att minimera dem. Med produktionsbortfall, vikariekostnader, ökad personaladministration, rehabiliteringsansvar och sjuklönekostnader finns skäl nog för arbetsgivarna att hålla sina medarbetare friska.
Redan idag bekostar företagare till fullo sjukfrånvaro genom arbetsgivaravgiften och sjuklöneansvaret. Varför de ska betala för samma sak en gång till genom sjukskatten har ingen från regeringen lyckats förklara. Kanske kan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Västervik förklara det för företagarna?
En sak i företagarnas debattartikel kan man invända emot. Det är uppmaningen att slänga sjukskatten i papperskorgen. Problemet är att det är just från papperskorgen regeringen har fiskat upp förslaget, där det dumpades senast man försökte sig på det. För att inte någon återvinningsglad politiker i framtiden än en gång plockar upp det behöver vi nog dränka in det i rejäla mängder tändvätska och tutta på.