Svea hovrätt avgjorde under onsdagen en långdragen rättsprocess. För några år sedan filmades en döende cancerpatient utan tillstånd på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Patienten avled under filmandets gång och dennes smärtsamma färd mot natt sändes senare i TV. Uppsala hade nämligen som ett av tolv svenska landsting tecknat avtal med ett produktionsbolag, i färd med att spela in en av de populära sjukhusdokusåporna. Ett långt ifrån okontroversiellt beslut eftersom den här sortens underhållning ställer frågor om värdighet, integritet och inte minst landstingets plikt gentemot patienterna på sin spets.
Den cancersjuke patientens familj blev först varse om filmandet när de såg honom dö i TV. Begripligt chockerade beslutade de sig för att ta saken till rätten.
Centrum för rättvisa (CFR) tog på sig rollen som familjens ombud. Det är en liten, ideellt finansierad, juristbyrå som bara tar sig an fall som kan tänkas stärka individuella fri- och rättigheter genom prejudicerande domar i högsta domstolen. Hittills har de vunnit de flesta processer och därmed blivit en viktig aktör för den enskilde individen i rättstvister mot stat och myndigheter – så även denna gång.
Familjen går segrande ur rättsprocessen. Landstinget blir familjen skadeståndsskyldig. Detta eftersom hovrätten bedömer att ansvaret för de sekretessbelagda uppgifter som kommit allmänheten till del kan läggas på arbetsgivaren, det vill säga landstinget. Domen skiljer sig från tingsrätten som i stället riktade frågan till att handla om sjukhuspersonalens ansvar under inspelningen, något CFR:s jurister opponerat sig emot.
Att familjen nu får upprättelse är ett glädjande besked för alla som värnar integritet i en värld som stundom tycks medialiserad till förbannelse. Landstinget är inte ett forum för underhållning utan ett gemensamt finansierat indelningsområde med syfte att erbjuda alla medborgare god vård. Därför har landstinget också en skyldighet att skydda känsliga uppgifter om alla dem som i utsatta lägen tvingas uppsöka sjukhus. Ingen ska behöva oroa sig för att myndigheter säljer sekretessbelagda uppgifter till utomstående och att så kunnat ske, beror på att individuella fri- och rättigheter länge har varit ett försummat rättskapitel i Sverige.
Sedan den senaste grundlagsreformen 2010 ingår emellertid ett fri- och rättighetskapitel i regeringsreformen, men bevisligen är det ännu långt ifrån rotat bland alla landets myndigheter. Domen är därför ett viktigt steg på vägen mot att stärka individens rätt och innebär förhoppningsvis att sjukhusbesök i fortsättningen inte inbegriper en risk för att den enes nöd, kort därefter blir den andres skådebröd.