Och även om det finns poänger med att se över hur det fungerar i dag, då kommunerna kommer in sent i processen och markägare som vill bygga kraftverk har en svag ställning, är faran att de rödgröna går för hårt fram i sin iver att öka antalet verk.
Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är regeringens ansikte utåt i frågan, vilket återspeglar att vindkraft är en hjärtefråga för MP. Samtidigt ligger det inte i Miljöpartiets DNA att vilja köra över det kommunala självstyret, särskilt inte gällande betydande industrietableringar. Tvärtom har MP vurmat för decentralisering.
Enligt Per Bolund är det dock snart 500 verk som har hindrats av kommunerna. I vissa fall verkar även vindkraftsbolag ha ändrat sina planer redan innan kommunen formellt har sagt nej, som i Arvika i år.
Det är dock långt fler instanser än kommunerna som kan hindra uppförandet av de allt större vindkraftverken. Runt Linköping är det Försvarsmaktens flygverksamhet som stoppar. Samma hänsyn krävs runt Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs. Och försvaret av landet bör trumfa uppförandet av vindsnurror.
Många gånger då ansökningar får nej finns också skäl som inte minst Miljöpartiet borde veta att värdera högt. Längs med östersjökusterna kan regler om obruten kust hindra etableringar. Även påverkan på fågellivet kan anses för stor, vilket var anledningen till att Skara kommun nyligen sade nej till vindkraft på Billingen.
Det är inte heller så att det inte har byggts vindkraftverk i Sverige under senare år. Bara i Jönköpings län finns runt 130 verk – och om några år kan det vara dubbelt så många. I Västerviks kommun har norska Statkraft tittat på att bygga ett större antal verk. Många kommuner har även väl ivrigt velat bidra till olika regeringars vindkraftsvisioner. Hammarö och Karlstad har gjort hundratals miljoner i förluster på en vindkraftsanläggning i Vänern. Pengar i sjön. Så det är väl hårt av Per Bolund att peka ut kommunerna som det stora problemet.
Regeringens idé om att ta bort det kommunala vetot för vindkraftsetableringar berör ett par principiella frågor. En sida av regeringens förslag är att det faktiskt skulle kunna balansera upp en skevhet med dagens ordning – i dag har en markägare som vill bygga vindkraftverk många gånger svaga utsikter för att få göra det. Och det kommunala vetot är en inte obetydlig del i det. En annan sida av förslaget är att det hotar det kommunala självstyret. Därmed riskeras i längden den folkliga förankringen för den förda energipolitiken. Nu är intrycket att regeringen först får kärnkraftverken att stänga igen och sedan tvingar igenom vindkraftsprojekt mot lokalbefolkningens vilja.
Vindkraftverk berör många. Det kräver lyhörda och respektfulla processer. Kriterier som regeringens förslag om borttaget kommunalt veto knappast uppfyller.