Självklart att prioritera ukrainska flyktingar

Kritiken mot att lägga om svenskt bistånd och flyktingmottagande till förmån för ukrainska flyktingar saknar hållbar grund.

På samma sätt som vi skickar vapen till de ukrainska försvararna, bör det vara givet att göra så mycket nytta som möjligt för hela det ukrainska folket, skriver ledarskribenten.

På samma sätt som vi skickar vapen till de ukrainska försvararna, bör det vara givet att göra så mycket nytta som möjligt för hela det ukrainska folket, skriver ledarskribenten.

Foto: Claudio Bresciani / TT

Ledare2022-03-29 05:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Det är fullt naturligt att hjälpa människor i vårt närområde under pågående krig, särskilt som det är långt ifrån klart att ordinarie bistånd faktiskt hjälper.

Krigets återkomst till Europa har ändrat förutsättningarna på i princip alla områden, även här i Sverige. Inte minst kommer det att vara utmanande att hjälpa de snart fyra miljoner människor som har flytt Ukraina, varav över 14 000 redan har sökt sig hit. Migrationsverket beräknar att det initialt kommer kosta mellan 9 och 30 miljarder kronor.

Därför aviserade migrationsminister Anders Ygeman nyligen att en ”avsevärd summa” kan tas ur biståndsbudgeten för att finansiera mottagandet. En plan som, föga förvånande, möter hård kritik från biståndsorganisationer (SR 28/3). Självklart skulle vi i en ideal värld vilja hjälpa alla, men tyvärr måste vi i verkligheten prioritera våra resurser mellan olika mål.

Konsekvenserna av minskat utvecklingsbistånd lär knappast heller bli så allvarliga som det målas upp. I en debattartikel i Aftonbladet (22/3) skriver till exempel företrädare från tre biståndsorganisationer att hundratusentals personer inte skulle få mat. Det baseras på en rapport från Diakonia som antar att pengarna skulle tas från det bistånd vi ger till FN.

En granskning från Riksrevisionen visade dock senast i höstas (2/11-21) att stödet till mellanstatliga organisationer som FN, så kallat kärnstöd eller multi-bi-stöd, präglas av otydliga målsättningar och bristfällig uppföljning. ”Varken UD eller Sida gör någon samlad dokumenterad uppföljning kärnstödet och multi-bi-stödet”, sammanfattar rapporten.

Ett resultat som är särskilt allvarligt med tanke på att det enligt riksrevisor Helena Lindberg, är ”redan från början en svår uppgift att följa hur svenska biståndspengar bidrar till de multilaterala organisationernas resultat”. Vi vet helt enkelt inte säkert hur svenska biståndspengar faktiskt används och därför inte vilken nytta de gör. Att då prioritera ned ett sådant osäkert bidrag för att i stället göra direkt och konkret nytta för ukrainska flyktingar vore fullt rimligt.

I samma anda har Moderaterna föreslagit att Sverige tillfälligt ska pausa mottagandet av kvotflyktingar medan vi tar emot flyende från Ukraina. Det borde vara självklart att prioritera hjälp till de som flyr kriget i vårt närområde. Det är också så flyktingkonventionen är tänkt att fungera. Flyende ska primärt söka skydd i grannländer, medan FN:s kvoter fungerar som komplement.

Kriget i Ukraina är en exceptionell situation som måste hanteras omedelbart. På samma sätt som vi skickar vapen till de ukrainska försvararna, bör det vara givet att göra så mycket nytta som möjligt för hela det ukrainska folket.