Dagbarnvårdarna riskerar att försvinna om förslaget som just nu ligger på politikernas bord, antas. Men ledarskribenten är noga med att poängtera att förslaget är just ett politiskt förslag och att de beslut som tas bottnar i politiska värderingar.
Det kan vara svårt att undvika många och ibland spretiga budskap när saken kommenteras omväxlande av barn- och utbildningsnämnden, kommunstyrelsen och förvaltningen som ombeds att ta fram kalkyler och förslag. Och dessutom enskilda partier och politiker som kan vilja säga sitt.
När frågan har så högt intresse från allmänheten så sprids dessutom budskapen fort. Även när det ”bara” gäller förslag som kommer från förvaltningen, som i detta fall. Förvaltningens förslag, eller snarare en del av ett förslag, presenterades i veckan. Där ingår nedläggning av förskolan Gullvivan, nattis och dagbarnvården. Dessutom planerar man att föreslå nedläggning av ett antal förskolor på landsbygden, rapporterar VT. Älvdansen rivs och byggs på nytt och i förlängningen innebär det sannolikt fler nedläggningar av förskolor i tätorten.
Det är värt att påminna om att det är våra folkvalda politiker som ansvarar och beslutar om både storlek på besparingar och eventuella nedläggningar, inte förvaltningen. Sista ordet är med andra ord inte sagt. Flera steg kvarstår och ett första inträffar nästa vecka med barn- och utbildningsnämndens sammanträde.
Sakfrågan – eller om man så vill värderingsfrågan – handlar i huvudsak om möjligheten att bo och verka i hela kommunen. Att en familj i Västerviks tätort får några hundra meter extra att åka till förskolan är måhända inte populärt, men det påverkar i regel inte möjligheten att leva i området. Det gör det däremot om man på landsbygden tvingas åka flera mil extra. Det utarmar landsbygden.
Förvaltningens inställning brukar vara att det är mer ekonomiskt rationellt att lägga ned små förskolor och gå mot större enheter. Till VT förtydligar man att färre och större enheter innebär mer personal och högre personaltäthet.
Det är såklart deras rätt att tänka så. När nyckeltalet som räknas för stunden är kostnad per barn. Särskilt eftersom förvaltningen inte har lyxen att bestämma sina budgetramar utan bara har olika former av neddragningar att välja på.
Men det är inte mindre rationellt att räkna på hur långt det maximalt ska vara till närmaste förskola för att det ska finnas ”livskvalitet varje dag” i hela kommunen. Ett enklare liv och en gemensamhet med sin hembygd är för många värt mer än aldrig så pedagogiska sysslor och hög personaltäthet på förskolan. Andra värderingar finns. Och andra rörelser än centralisering är möjliga.
Ur ett frihetligt landsbygdsperspektiv är det förvisso bättre att lägga ned förskolor än skolor. Skolor har närvaroplikt och läggs den ned blir tvånget och ingreppet i vardagen större. Dessutom är det avsevärt lättare att starta upp egna initiativ för barnomsorg än en grundskola. Men det kräver samtidigt kommunens godkännande. Och att kommunförvaltningen nu lutar åt att lägga ned dagbarnvården antyder inte att det kommer bli lättare att starta upp alternativ till den kommunala förskolan.
Och än vet vi inte förvaltningens planer för skolorna på landsbygden. Sparuppdraget är större än vad som aviserats om nedlagda förskolor, så även skolor på landsbygden kan komma att ingå i kommande besparingsförslag.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Huruvida nedläggningarna måste genomföras är en öppen fråga. Det är inte glasklart vad som är besparing och vad som är omstrukturering. Kanske passar styret på att göra båda. Men det börjar bli tydligt att det sittande styret tycker att det är nödvändigt. Och inte bara nedläggningar på grund av akuta ekonomiska anledningar utan nödvändiga strukturella förändringar. En prioritering således. Som vilar på en värdering.