I vanliga fall brukar de politiska partierna under sina tilldelade dagar under Almedalsveckan i Visby passa på att lyfta något viktigt förslag eller utspel. Stort som smått. Björklund lanserade under Liberalernas dag en miljard till digitalisering inom vården. Centerpartiets Annie Lööf föreslog sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och förespråkade hårdare straff för hedersbrott.
Stefan Löfven lät dock Socialdemokraternas nya förslag vänta ända till eftermiddagen. Det påminner om Löfvens manér i övrigt då han väntar så länge som möjligt med politiska besked. Man kan dra paralleller till exempelvis migrationsfrågan som han undvek in i det sista.
Löfvens tystnad, gjorde liksom debatten i stort, att andra partier hade möjlighet att fylla debatten med kritik mot regeringens politik, och det med rätta.
Allianspartierna anklagade Löfven för att målet om lägst arbetslöshet i Europa inte kommer att uppfyllas fram till 2020. De höll honom också ansvarig för skenande kostnader i transfereringssystemen, att familjer har fått högre skatter och företagen sämre villkor. Allt strider mot vad Löfven lovade inför valet.
Socialdemokraterna är inte vad partiet en gång var. Den nära relationen till fackförbunden som tidigare stärkte socialdemokratin har nu i stället blivit besvärlig. Sverige har ett växande utanförskap. Men S vägrar göra de arbetsmarknadsreformer som krävs för att fler ska kunna göra intåg på arbetsmarknaden, med risk för att reta upp fackförbunden. I stort har Sverige hög sysselsättning, bland annat för att kvinnor arbetar i högre utsträckning än i många andra länder. Men bland personer utan gymnasieutbildning och utrikes födda är andelen arbetslösa betydande.
För att göra fler anställningsbara krävs minskade kostnader för att anställa, men i stället väljer Socialdemokraterna att öka företagens kostnader. Den så kallade sjukskatten gör att arbetsgivare behöver ta ett större ekonomiskt ansvar för personer som blir sjuka. Den kommer att göra det svårare för personer med en lång sjukdomsbakgrund att få arbete.
När Löfven till sist presenterade regeringens och Socialdemokraternas förslag lyfte han den svenska modellen och jämlikhet. Stefan Löfven vill motverka segregationen och klyftorna i samhället genom att tillföra 250 miljoner kronor per år till Arbetsförmedlingen, förskolor, skolor, myndighetsservice, civilsamhälle och idrotts- och ungdomsledare i utsatta områden.
Löfven uppmärksammade också vikten av att komma åt otrygghet och utsattheten i utanförskapsområden. Det är positivt. Men för att verkligen bryta utanförskapet måste man underlätta möjligheterna att få jobb för utrikes födda. Utan sänkta tröskar in på arbetsmarknaden blir utanförskapet ett långvarigt faktum för de grupper som saknar meriter.