I onsdagens ledare redogjordes för hur den gamla brukskulturen kan vara en förklaring till vår vurm för Björn Ulvaeus och dennes projekt på Slottsholmen. Det ska dock poängteras att alla innevånare inte reagerat på samma sätt. En kultur är aldrig helt homogen och inte heller oföränderlig.
Även direkt efter nedläggningsbeskedet av Electrolux fanns det grupper inom näringslivet som sa att detta löser vi tillsammans. Istället för att endast ropa på staten efter hjälp. Attityd är således till viss del ett val. Vi är inte hopplöst fast i en bruksmentalitet som räknar med att andra ska lösa vår situation.
Men rester av brukskulturen lever än. Och de återfinns också bland politiker och tjänstemän. Lockelsen i att få hit en stor och viktig aktör, som i ett slag påverkar vår framtid avsevärt, blir ibland allt för stor. Färskt i minnet är fortfarande turerna kring Holiday Club. Och hur ett kommunalråd satte sig i företagets knä och drev förhandlingar åt dem mot tredje part. Ännu färskare är minnet av Gotlandsbåten. Och hur ett annat kommunalråd uttryckte sig starkt negativt om ett konkurrerande bolag. Problemet är större än enskilda politiker och bredare än enskilda partier.
Visst ska nya aktörer ges service och information för att underlätta en etablering. Och visst kan stora satsningar kräva lite mer service än andra. Men att satsa så mycket fokus, tid och pengar som kommunen ofta gör på enskilda högriskprojekt är inte försvarbart. Inte heller att kommunen bär risken, investerar skattemedel eller tar plats vid förhandlingsbordet för att föra enskilda näringsidkares talan.
När politiker drabbas av berusning av att en stor aktör kan komma att etablera sig i kommunen läggs gärna oproportionerligt stora resurser på dessa. När man väl börjat investera tid, energi och pengar i ett projekt blir man psykologiskt bunden vid projektet. Det ökar sannolikheten att man fortsätter att lägga ännu mer resurser på projektet, utan att risken minskar. Detta är en av anledningarna till att man håller fast vid investeringar lite för länge trots att en rationell beslut skulle vara att ta den befintliga förlusten för att undvika en ännu större förlust. Detta är väl känt inom psykologi och investeringsteori. Det vore önskvärt om denna insikt även fanns hos kommunala politiker.
Skulle dessa resurser och ansträngningar användas för att skapa goda förutsättningar för alla företag, stora som små, nya som gamla, skulle effekten bli så mycket större.
Enligt Svenskt näringslivs undersökning om företagsklimatet är bättre förståelse för företagande hos politiker och tjänstemän det allra viktigaste för Västerviks företagare. Avsevärt längre ned på listan kommer bättre stimulans för nyetableringar, vilket endast cirka en fjärdedel av företagen tycker tillhör det allra viktigaste. Här finns en läxa att lära för kommunens politiker och tjänstemän.
Brukskulturen är seglivad. Att synliggöra attityder från igår är nödvändigt för att fortsätta vår utveckling idag.