När Nooshi Dadgostar, påtänkt som Vänsterledare, gästade Malou efter tio i TV4 (6/10) placerade hon V långt bort på den illröda skalan och SD längst till höger i det politiska landskapet. SD-ledaren Jimmie Åkesson, som vill hävda en gemenskap med främst KD och M, lär knappast heller vara glad åt att associeras med V. Men när skuggbudgeten kommer fram blir SD lika spendersamma med skattepengarna som V.
Både V och SD vill lägga mer pengar på a-kassan och höja bostadsbidraget. SD vill ge alla svenskar 10 000 kronor i handen för att stimulera ekonomin, ett förslag som även har lyfts av vänsterorganisationen Skiftet. Prislappen för de så kallade helikopterpengarna uppgår till otroliga 82 miljarder kronor. Och att reformen kallas Cash – engelska för pengar och som av en händelse förkortningen för Centralt administrerat stöd till hushåll – gör att det låter som hittepå. Som något hämtat från Grönköping.
Att Vänstern vill tokhöja skatten och omfördela tillgångar må vara en sak. Det ligger i partiets ideologi. Att SD, som röstade igenom en M-KD-budget för år 2019, drar åt vänster i skuggbudgeten är aningen mer förvånande. Särskilt eftersom partiets väljare i hög grad identifierar sig som höger.
SD ser det trubbiga utdelandet av tiotusen kronor till alla som en långt bättre idé än sänkt skatt. Motiveringen är att skattesänkningar innebär en långsiktig belastning på statens budget. Utgångspunkten för SD är således att ännu inte indrivna skatter främst tillhör staten och inte den enskilde som har arbetat och vars slit beskattas. Det pekar på att SD fortsatt har en vänsterpolitisk ansats i ekonomiska frågor eller att SD helt enkelt saknar förmågan att sammanställa en budget i enlighet med partiets förmodade principer.
Möjligen inbillar sig de som har snickrat ihop SD:s skuggbudget att cash-förslaget kan ses som en rimlig politisk hållning eftersom den amerikanska regeringen gjorde en liknande åtgärd i våras. När coronakrisen var som värst gavs kontanter till samtliga hushåll i landet. Men om åtgärden är en direktimport från USA tyder det på att SD inte begriper att det är fundamentala skillnader mellan hur det svenska och det amerikanska samhället är beskaffat. I Sverige är det hängslen och livrem i trygghetssystemen. Det är svårt att säga upp personal och välfärden är generös. I USA är det nästan tvärtom. Dessutom behövs inte längre krisåtgärder av den typen, givet hur väl ekonomin ändå tuffar på.
I Sverige behöver också delar av det statliga kärnuppdraget kraftiga förstärkningar. Som försvaret av landet. Att lägga krutet där vore rimligare.
Som det är i dag bildar Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna en ambivalent allians. Men inte för Sverige utan för bidrag.